Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1854, sida 1

de egde, medtogo hustrur och barn, för att omplantera sitt gods och sitt blod på en tack sammare jord. Under hån öfver det gamla usla Sverge och utan tacksamhet för det goda de här förvärfvat och kunde förvärfva lemnade de ångbåtsbryggan i Christinehamn, utbringande ett väldigt hurra! för friheten, liksom om de förut varit slafvar, och först nu vid hembygdens gräns skulle känna den ädla frihetens flägt. Nu hafva åtskilliga bref hunnit hitkomma från dessa våra landsmän, alla öfverensstämmande i att beskrifva det elände och de vedermödor, som de måst genomgå. Öfverresan till England gick temligen lyckligt. Vid ankomsten till Liverpool tillstyrktes de af sina anförare, de ofvannämnde bergsmanssönerna, att i förväg till Boston eller Newyork öfversända, hvad de kunde umbära af sina penningar, hvarförutom dessa välvilliga vägvisare hade tagit hand om fleres kassor, för att såsom erfarne i utlandets seder förvalta dem. Under den följande öfverfarten till Amerika uppstod snart sjukdom, till följe af trängsel, osnygghet, skämd luft och otillräckligt kosthåll (Carlskogabönderna äro vana vid stark och ymnig föda). Redan nu dogo många, synnerligen barn. En familjefader måste sjelf kasta sin hustrus och sitt barns lik öfver bord. Vid ankomsten till Amerika möttes de olyckliga af koleran, hvilken bland de af resans vedermödor utmärglade menniskorna anställde en förskräcklig förödelse. Folket och i synnerhet barnen dogo som flugor och enligt hvad man genom jemförelse af de anlända brefven kan sluta, måste minst 3:delar af utvandrarne vara döde i det främmande landet. Till råga på eländet försvunno snart anförarne och likaledes de förutskickade penningarne, hvilka hade i förväg blifvit uttagna, innan egarne sjelfve hunnit efterhöra dem. Utblottade på allt stå de nu på en främmande jord. De som hafva krafter qvar att arbeta, kunna visserligen tidtals få arbetsförtjenst och få då mycket hög betalning, men dessemellan få de gå 8 till 14 dagar och förgåfves söka arbete och då nu allt är dyrt i Amerika, så åtgår snart det, som de under arbetstiden förtjenat. De beklaga nu bittert sin blindhet att hafva trott på apostlarna, hvilka misstänkas hafva fått god betalning, derföre att de skulle skaffa frakt åt emigrantsartygen, och åtskilliga framställa i hjertgripande ord sin åstundan att ega eller kunna förvärfva så mycket, att de kunna återkomma till sitt hemland, hvars värde de nu lärt känna. Här är nu en allmän gråt och jemmer, då öfverallt finnas anhöriga och vanner till de emigrerade. Åtskilliga, hvilka redan sålt sina egendomar och ställt sig i ordning att flytta efter, börja nu betänka saken allvarsammare och utvandringslusten synes för närvarande hafva fått en ansenlig stöt här på orten.