Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1854, sida 1

hundra livres om året, fri boning och bränsle, hvar dag ett par kaniner i grytan och om helgdagarne ett stycke vildsvinstek, med allt det der kan man nog bli millionär? — Bab! sade timmerhandlaren med detta fina småleende, som man skulle kunna kalla ett handelsmanna-leende, man kan alltid bli millionar om man sjelf vill — proportionsvis, naturligtvis! — Vill ni icke säga mig hur det skall gå till, svarade gubben; det skulle min själ roa mig rätt mycket. Timmerhandlaren såg åter med ett fint och listigt leende på den gamle skogvaktaren; men utan tvifvel tyckte han, att ögonblicket att yttra sig ännu icke var inne, och han svarade derför blott: — Å jo! sedan, efter bordet, när vi sitta tillsammans i enslighet med glasen framför oss, kunna vi tala om saken och med detsamma äfven prata litet om våra barn, om deras .. möjliga framtid. Det är nog möjligt, pappa, att vi kunna komma att göra en liten affår tillsammans. Gubben såg på honom tillbaka, i det han spetsade munnen och skakade så smått på hufvudet; men det var omöjligt att säga, hvad han ämnade svara på detta halfva förtroende af mairen, då Mariane i detsamma inträdde helt andlös och ropade: — Ack, herr maire, hvilken olycka! — Men, min Gud, hvad är å färde, min goda fru Watrin? frågade denne orolig; medan pappa Watrin, som var mera van vid sin hustrus maner, blef sittande helt orörlig. Hvad är på färde? upprepade mairen. — Det är er dotter, det är fröken Euphrosyne, som säger, att hon hastigt blifvit sjuk. — Åh, då har det ingen fara! sade mairen, som förmodligen kände sin dotter lika väl som Watrin kände sin hustru. — Intet annat än det! det tillgjorda stycket! mumlade skogvaktaren, som tycktes bedömma fröken Euphrosyne temligen riktigt. — Men, fortfor hans hustru; hon vill nödvändigt genast tillbaka till staden. — Ja, ja, det är bra! sade herr Roisin; är icke Chollet kommen? han kan ju köra henne hem. — Nej, han är ännu icke kommen. — Hvar är då min dotter? — Hon har stigit i vagnen och hon väntar på et. Ä (Forts.)