Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1854, sida 3

Styckegods. Pet dyraste paraptyet i Sverize. På Söderhamns postkontor erhöll man i dessa dagar en lång låda, sänd af en landtmätare i Östersund under saibrefsrätt och som förmenades innehålla en korta. Olyckligtvis hade lådan under vägen gått sönder, så att man der inne såg siden. Postförvaltaren satte sig att betrakta denna låda och att öfverlagga, om den innehöll en karta eller icke. Han hade sett åtskilliga slag af kartor och jemvål hört talas om kartor tryckta på silkesnäsdukar, men denna sort var han nästan säker att våra landtmåtore icke tillverka. Det kunde ha varit brist på kartpapper i Östersund, så att en landtmätare nödgats rita sin karta på en näsduk — men icke på en silkesnäsduk, ty landtmätare nyttja blärutiga lärstsnåsdukar. Enda medlet att göra slut på osverläggningen, var att öppna lådan. Den innehöll — ett sidenparaply. Afsändaren hade ämnat spela sriprefsrätten ett oskyldigt spratt och parodiera en landshöfdings bruk att sända färsk lax på posten; men postförvaltaren tog saken allvarsammare och lät landtmätaren betala 47 rdr och nägra skillingar bko i porto för sitt paraply. Androm till varnagel!