Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1854, sida 3

märkningar förekomma att han genom fördröjd klämtning hindrat anstalters vidtagande i god tid till eldens hämmande. De sjömän, hvilka för någon tid sedan å Saltängen öfverföllo och slogo besättningon på Mecklenburgska galeasen Providentia, blefvo förl. gårdag af rådhusrättens andra afdelning dömda: Kocken Jonsson alt, såsom den der förorsakat matrosen Wachs död, mista lifvet genom halshuggning; kocken Olsson och matrosen Haglund att, för sin delaktighet i våldet, böta, den förre hel mansbot samt undergå uppenbar kyrkoplikt, och den sednare half mansbot samt undergå enskild skrift. Jungman Pettersson, som varit invecklad i samma affär, blef frikänd. Hernösand den 24 Aug. En fård, som ej göres efter. Natten mot den 11 Juli detta år var en ung man vid namn Nils Petter, son till en gästgifvare i Gafsele, sysselsatt att jemte en kamrat i samma båt lossa ut slottplankor ofvanom den väldiga Nännforssen i Resele, det största och brantaste fall i Ångermanelfven. Genom mindre försigtighet från deras sida drogs båten derunder in i strömstrekan, och den roendes ifriga bemödanden att nå landet blefvo fåfänga. Han kom dock så nära, att hans kamrat lyckades taga ett skutt och fatta i en klippa, hvarigenom han blef råddad och af Nils Petters broder uppdragen på land. Nils Petter kastade sig äfven ur bälten och sökte, såsom skicklig simmare, att nå landet, men fann snart att detta ej kunde lyckas, och nödgades således bereda sig på en färd utför det i tre assatser varande sallet. Såsom skicklig simmare lyckades han hålla sig ofvanpå vattenytan och temligen helbregdad passera de två första stuparna; men vid störiandet utföre den sista och högsta assatsen slungades han med så stark fart ned i afgrunden, att han gick flera alnar under vattnet och stötte sig allvarsamt mot bottnen i sjelfva hvirfveln under fallet, dock ej i hufvudet. Han behöll imellertid sin sansnine, och gjorde de ihärdigaste bemödenden att slita sig ur hvirfveln, hvilket ock kröntes med framgång, så att ban nådde stranden och, ehura ytterligt utmattad, tog sig fast i en sten, på hvilken han efter en stund uppklef och kom i land. Här återfanns han af de tvenne andra, hvilka trodde sig se hans vålnad och icke den lifslesvande resenären, hvilken säkert är den förste, som med lifvet i bebåll gjort denna vådiiga färd utföre Brådöfallet. Den raske mannen lärer imellertid hafva befunnit sig mindre väl efter färden och kännt sig så rådbråkad och stött, att han lemnade flottningsbestyret och återvände till sitt hem. Fahlun den 31 Augusti. I stadens tidning läses: En ifrån Bjursås socken insänd skrifvelse, hvilken, ehuru anonym, eger alla kännemärken af att vara trovärdig, har till red:s kunskap meddelat berättelsen om en derstädes helt nyligen af några vidskepliga personer tillställd, lika afskyvärd som sällsam dårskap. En person, som varit mycket sjuk, inbillades af en qvacksalfvare och andra idioter, att han blifvit genom svartkonst Åförpjord af en man, som för den sjuke och hans anhöriga var förhatlig, samt att intet kraftigare botemedel funnes, än att skaffa blod af den förmente trollkarlen och deraf gifva åt den sjuke. För detta ändamål skall den förre blifvit narrad, 13 mils vig, till den sednares hemvist, hvarest han genast öfverfölls af tvenne våldsverkare (af hvilka den ene lockat honom till stället och den andre var patientens fader), de der, med torra brödstycken i händerna, så länge sargade honom, till dess ett verkligt blodbad uppkom i sjukrummet, allt under hånande bifall af närvarande vidskepliga sjuksköterskor. Stlutligen fick patienten intaga blod på bröd, till ett slags lösemedel från förtrollningen. — Bland bönder på landet, heter det vidare i skrifvelsen, går en dåraktig sägen, att turkarne äta kristnas kött, likväl först sedan deras offer blifvit dödade. Men att döpta turkar i Sverige af vantro uttappa och intaga lesvande medmenniskors blod, är härvid ådsgalagdt. Beklagligtvis är tron på menniskors öfvernaturliga tillgöranden ganska spridd ibland allmogen, som derföre också löper efter qvacksalfvare och s. k. kloka, så snart nägot fattas. Troligen, blifver ett så groft väld icke lemnadt obeifradt. Örebro den 2 September. Vid ett torp under Björkemo i Mosjö socken, inträffade i dag 8 dagar sedan, att en tioårig gosse, son af torparfolket, uppsteg i en rönn, som stod vid en gardesgård, för att plocka ett förråd af de glödande drufvorna. Under afplockningen salte han sig på en gren för att beqvämare åtkomma bären. Men grenen var för svag, eller förlorade han jemnvigten. Nog af: Han föll med ryggen nedåt och så olyckligt eller lyckligt, att han blef hängande på 2:ne gärdesgårdsstörar, som inträngde genom kläderna och skinnet i köttet, en på hva: dera sidan om ryggraden. Att fallet varit bäftigt, kan slutas deraf, att, ehuru den ena stören var ganska trubbig, begge ändock kunde genomtränga ett västbakstycke af grost nytt bolstervar och en ny tjock blångarnsskjorta. Der satt nu den stackars gossen spetsad på störarne utan någon hjelpare i grannskapet och försökte att få fast fot på gärdesgården, hvilken han dock icke nådde med fötterna. Ändteligen träffade den ena foten en högre uppstående gärdselstång, och med tillbjelp deraf kunde han lätta sig så, att störarne drogos ur hålen och han lycklig n kom ned på marken. UIusbonden, underrättad om händelsen, lät utan dröjsmål, med häst efterskicka läkare, hvilken I vid sin ankomst undersökte sären, som befunnos baI de stora och svåra. Störarne hade dock ej ingått mellan resbenen, utan tagit väg mellan bröstkorgen och skulderbladen, så att ingen skada förmodades på lungorna Efte verkställd förbindning återvände läkaren med löfte att i händelse af behof återkomma. I Onsdags hade han sin väg förbi torpet och stannade der för att efterfråga, om gossen ännu lefde, och fick då till sin förundran höra, att den sårade befann sig så väl, att han lemnat både sängen och stugan och nu var ute i fria luften. Slumpen och en god kroppskonstitution samt tidig hjelp gör således mången gång, att ett hotande tillbud aslöper utan svåra följder, och att en svår skada botas långt hastigare, än man kunnat vänta. — De tvenne arres anter, hvilka i denna tidning berättades hafva rymt ifrån fångföraren Pettersson, under sorslingen från Lindesberg till härvarande länsfängelse, hafva sedermera blifvit ertappade och gripne i Romfartuna socken af Westmanland, hvarester de hitkommo i Onsdags. Styckegods. Pet dyraste paraptyet i Sverize. På Söderhamns postkontor erhöll man i dessa dagar en lång låda, sänd af en landtmätare i Östersund under fribrefsrätt och som förmenades innehålla en karta. Olyckligtvis hade lådan under vägen gått sönder, så att man der inne såg siden. Postförvaltaren satte sig att betrakta denna låda och att öfverlagga, om den innehöll en karta eller icke. Han hade sett åtskillica