Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1854, sida 1

Cathrine BIum. Af Ålexander Dumas. (Öfversattning.) (Forts. fr. N:o 204.) — Ack, bry er icke om det, fröken! ... Om ni emellertid icke har något deremot, så vill jag ropa på Cathrine och Jåta henne hålla er sällskap, medan jag går och kläder mig litet hyggligt. — Som ni behagar, svarade fröken Euphrosyne med nedlätande värdighet. Det skall sagna mig rätt mycket att se henne. Fru Watrin skyndade bort till trappan och ropade: ,Cathrine, Cathrine ! Kom fort ner, mitt barn! Fröken Euphrosyne är här! Cathrine syntes uppe på trappan. — Skynda dig, mitt goda barn, skynda dig! ropade gumman. Cathrine gick tyst ned för trappan. — Ni tillåter således att jag lemnar er? frågade Mariane, i det hon ånyo neg för mairens fröken dotter. — Min Gud, hur kan ni fråga så! Var alldeles ogenerad ! — Hon kastade en hemlig sidoblick på Cathrine, medan den den gamla med många komplimenter aflägsnade sig. — Men hon är ju långt mer än ,nätt! sade fröken Euphrosyne för sig sjelf, i det hon rynkade ögonbrynen. — Hvad menar den goda fru Watrin väl dermed ? Cathrine hade emellertid närmat sig, utan förlägenhet eller tillgjord blygsamhet och stod nu framför fröken Euphrosyne, som förnämt såg på henne. — Om förlåtelse, fröken, sade hon med den naturligaste ton i verlden. Jag visste icke att ni var här, annars skulle jag genast gått ner för att hälsa på er. — O, hviskade fröken Euphrosyne, men likväl så högt, att Cathrine kunde höra hvarje ord . . . ,visste icke att ni var här . . . genast gått ner . . . hälsa på er ... Hon har ju verkligen blifvit helt parisisk oach passar för herr Chollet! de båda kunna bli ett par.