Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1854, sida 1

nn redskap användts ha de varit förfärdigade del af träd, med jernband, dels af jernplåt, hvar j igenom redskapens förlust, i händelse af be slag, varit en obetydlighet. Vidare hafva då brännande ingått ett slags inbördes försäkring så alla gemensamt dela uppkommande förlu ster, från hvilka man dock sökt betrygga sig genon utkiker på alla vägar och höjder. Detta tillstånd af den farligaste demoralisation måste tilltaga ju mera bränvinets gångbara pris hö jes öfver det effektiva tillverkningsvärdet. vissa trakter lärer man ock förbereda sig på en ganska storartad verksamhet i detta fall emedan allmogen anser sig olagligen vara på tvingad den nya bränvinslagen, hvilken man alltså skulle äga rätt att öfverträda. — Man svarar att detta kan hjelpas genom stränga lagar och vaksamma auktoriteter. Tyvärr visar dock erfarenheten, såsom t. ex. i England på 1700-talet, att dessa medel icke hjelpa, utan göra det onda ännu värre, genom fängelsernas öfverfyllande med brottslingar, öfvervåld mot kronobetjening, o. s. v. Komma dertill lagar sör sorsaljningen, som framkalla lönnkrogeri, och höga tullar, som framkalla smuggleri, så befinna vi oss snart i samma olyckliga belagenhet, som England vid nyssnämnde tidepunkt, hvarom vi förut i H.T. meddelat en skildring efter den berömde Macauley. Hvarje opartisk läsare torde inse, att dessa förhållanden äro af en nog betydelsefull art, för att kunna bringa äfven den isrigaste nykterhetsvän i tveksamhet, huruvida det är lämpligt att använda dessa juridiska tvångsåtgärder till dryckenskapslastens hämmande. För vår del hafva vi, såsom nämndt är, uppfyllts af stora betänkligheter i den delen, och tycka oss hafva funnit, att öfvergifvandet at frihetens stora grundsats varit förhastadt. Åtminstone måste man gå gradvis tillväga, på sätt nyss är antydt. Under sådana sorhällanden är det naturligt, att vi öfver Bondeståndets förfarande i denna del icke kunna fälla samma hårda dom som åtskilliga andra tidningar gjort. Vore det möjligt, att få den blifvande beskattningen ännu en gång under ompröfning, och få den reglerad på det angifna sättet, så skulle vi i Bondeståndets motstånd se icke en olycka, utan en lycka för landet. Hvad angår att man vid beviljandet af en hop anslag påräknat den stora bränvinsskatten, så må man derför skylla sig sjell. Det hade kanske varit skäl, att vid budgetens uppgörande tänka icke blott på huru nya skatter skola kunna utpressas, utan ock på folkets förmåga att bära dem.