Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1854, sida 3

bodde der och der (här nämnde han ett af de första hotellen) och trodde icke, att berlinerpolisen skulle tillåta sig en sådan förnärmelse mot en person af hons rang. Juveleraren ville emellertid icke gifva ef ter, och den fremmande samtyckte slutligen att låta visitera sig af polisrådet Dunker, men också endast af honom personligen. Händelsevis var polisrådet i grannskapet, och då saken blef anmäld för honom, gick han verkligen in på, att sjelf visitera den fremmande, som juveleraren beständigt hållit ett vaksamt öga på: först sände han emellertid en poliskommissarie till botellet, för att efterhöra, om der verkligen logerade en grefve med det uppgifna namnet. Svaret utföll bejakande, och nu först började visitationen, som företogs med vederbörlig stränghet. — Dosan blef icke funnen; grefven blef dimitterad med de artigaste ursäkter, och juveleraren fick en tillbörlig tillrättavisning. Följande morgon bragte polisrådet Dunkers tjenare sin herre en dyrbar dosa, som han hade funnit i hans rockficka — den stulna dosan, som den behändige tjufven, under sjelfva visitationen, hade praktiserat ned i polisrådets ficka. Det förhöll sig mycket riktigt, att i nämnde hotell bodde en grefve , men han hade icke lemnat sina rum den dagen, stölden skedde. RASTER TRASIG RE TKNDE De IISNDE DOMAST DRA ARS TA TREE AAGE