Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1854, sida 1

Det heter nu, att Österrike ämnar återtaga sin proposition till förbundssorsamlingen om mobilisningen af halfva förbundsarmeen. eWien, Zeit. af d. 22 Aug. har en osfsiciel notis om österrikiska truppernas inmarsch i Wallachiet, men de detaljer denna notis innehåller, bevisar nogsamt att alla mått och steg blifvit tagna för att undvika allt hvad som kunde leda till en sammanstötning med ryska trupperna eller på något sätt genera deras återtåg. Uti detta syftemål, besättes Wallachiet t. v. endast af 3 brigader och inryckandet i Moldau kommer först att aga rum sedan Ryssarne fullständigt utrymt denna provins. Hela den för båda surstendömena bestämda ockupationsarmåen skall icke öfverstiga 6 brigader (36 å 40,000 man). Hvad betydelse ryska regeringen, gent emot soldaterna, tillägger Österrikarnes inryckande i Donaufurstendömena, kan ses af följande dagorder al d. 13 Augusti till trupperna i Odessa : II. M:t czaren har i sin höga visdom besalt de i Moldau och Wallachiet inryckta trupper all draga ut ur dessa provinser och vända sig dit, der större faror hota. För att beskydda Donaufurstendömena emot Turkarnes infall, åfoerlager H. M:t czarens mån, årige hundeförrandl den förpligtelsen att besätta dem. Här hafven J att göra med en ny fiende, som har den brottsliga afsigten att angripa oss i vårt eget land. Denna fiende har allaredan flerfaldiga gånger blifvit slagen och öfvervunnen af våra tappra fäder. Af eder väntar czaren detsamma. J skolen med eder tapperhet och disciplin besegra och nedslå fienden. Denna nya fiende är dugtigare, modigare och bättre anförd än Turkarne; edert mod och er kraft kunna också besegra denna fiende, såsom våra sader flera gånger bevisat. Erinren eder kampen emot dessa fransmän i det för oss så ärofulla året 1813, då äfven den himmelske fadern utsände sina skaror emot dessa gudlösa och brottsliga menniskor och lät dem alla omkomma i isen. Efter uppläsandet af denna dagorder, ropade soldaterna ett rungande hurra och visade sig ganska lifvade för kampen, i synnerhet som de erhöllo extra förplägning af en sup starkt bränvin med något bättre bröd än det vanliga. Det diskuteras starkt i franska tidningarne om hvad som de allierade skola göra med Åland. Skola de behålla öarne under vintern? Skola de spränga resten af fästningsverken i luften och utrymma öarne? eller skola de öfverlemna dem åt Svenskarne. Dessa äro de frågor som framkastas och ventileras. Det första anses vara förenadt med stora svårigheter. Isynnerhet fruktar man för att en rysk arm kan marschera öfver isen och anfalla de på Åland innefrusna fransmännen. Ålands öfverlemnande åt Sverge beror naturligtvis deral, om Sverge ansluter sig till vestmakterna emot Ryssland. Underhandlingar om en dylik anslutning fortsättas, enligt hvad det med största sken af sannolikhet påstås i de franska och de engelska tidningarne. Man väntar, heter det, icke af Sverge i år något deltagande i kriget, men hvad man önskar är att det upplåter vinterquarter åt trupperna. Hvad franska och engelska regeringarne fattat för ekar — le, att jag skulle vara här kl. 6 och jag skul