Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1854, sida 1

7. Föråäldrarne. I Wilhelm och Mariane, som blifvit ensamme, sågo på hvarandra. Slutligen mumlade skogvaktaren halfhögt: — Men Tör tusan, hvad vill han på den vägen som leder sun staden? — Till staden? upprepade Mariane. Går han åt staden — Ja, han tar tillochmed en genväg. I stället för att fölJa landsvägen, gå han tvärt igenom skogen. d Är du säker derpå? — Ja vassera! Se bara, der gå de andre in i snåret vid I Houchard, och Bernhard är icke med dem. Halloh, ni derborta! I Skogvaktaren gjorde en rörelse, liksom vore han oense med sig sjelf, huruvida han skulle kalla jägarne till sig eller sjelf gå sört ull dem; men hustrun hejdade honom. till? Stanna qvar, bad hon; jag har något att säga dig. Skogvaktaren sneglade på henne. Ja det har du alltid, sade han; om man blott hade lust satt hora på dig... men det lönar icke mödan. Han ville åter gå sin väg, för att göra sig underrättad af hvad skäl Bernhard icke följt med de öfrige; men Mariane qvarhöll honem ånyo. — Hvad vill du? ropade han otåligt. Nå, fram dermed! i — Nå, nå, jag får väl börja först! Ia, det är just olyckan! När du först börjat, vet man o hvar du tanker att sluta, ty du börjar med Skeloga och fortar 99 med Storturken. ! — Ja, men denna gång vill jag påde börja och sluta med Bernhard. Är du nöjd då? — Derom kunna vi tala sedan! sade skogvaktaren, i det han med resignation lade armarne i kors och intog en lyssnansae stallning! — Du säger ju sjelf, att Bernhard gått emot staden till? — Ja. — Och att han tagit en genväg genom skogen, för att komma fram desto fortare ? . I — Du menar väl för att möta Cathrine? Ja visst! Ifall du I ; licke har något annat att berätta, kan du spara dig besvaret.