Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1854, sida 1

Article Image
— Nej, du misstar dig. Det är alldeles icke sör att möta Cathrine. — Uvarför har han då gått till staden? — För att råka fröken Euphrosyne. — Hvad säger du! Mairens dotter? Jo, inbilla dig det bara! — Ja, men jag säger dig, att det är den unga flickan sjelf, som först berättat mig det. i — När? frågade Wilhelm lakoniskt. — I Söndags, då vi gingo ur messan. — Åvet ni hvad, fru Watrin! sade hon till mig. Er son, er Bernhard är något tilltagsen. Hvar gång jag går förbi honom, ser han på mig med ett par ögon, så att jag icke skulle veta hvad jag skulle ta mig till, om jag icke hade min solljäder. — Sade hon, att Bernhard talat med henne? frågade Wilhelm. — Nej, icke just det; men hon sade: Fru Watrin, vi komma endera dagen ut och hälsa på er, min far och jag, men laga för all del att Bernhard icke är hemma, det skule göra mig alltför förlägen. Han är verkligen rätt hygglig, er Bernhard! — Ja visst, sade gubben och håjde på axlarne. Och det smickrar nu din såsanga, att en fröken inne i staden, en dotter till Mairen, finner att din son är så hygglig. Naturligtvis. — Och för den skull har du rent af tappat hufvudet och ser redan i tankarne din son, herr Bernhard, såsom mairens måg. — Ja, hvarför icke? Om jag nu dertill berättar dig, att jag i går mötte herr Roisin sjelf, då jag varit inne på torget, och han sade till mig: -Fru Watrin, jag har så ofta hört talas om er hönssrikassk, och jag kommer med det forsta objuden och spisar frikass hos er med er och pappa Watrin. — Och du märker icke hvad som ligger under allt det der? frågade gubben, i det han började bo;sa förfärligt med pipan; Såsom han brukade göra, då blodet steg honom åt hulvudet, och liksom Jupiter tonans snart var insvept i ett rökmoln. — Nej! svarade hustrun, som icke begrep att något kunde vara doldt derunder. — Då skall jag förklara dig det, sade gubben och höll pifon bak på ryggen. Herr mairen, ser du, är en stor slyngel, I som nätt och jemnt är så pass hederlig som behöfves för att icke bli bängd. Han tror, att om hans dotter pratar med dig

31 augusti 1854, sida 1

Thumbnail