Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1854, sida 1

Förenta Staternas industriella framätgående. För någon tid sedan meddelade Engelsk tidningen ,,Economist en uppsats i osvanskrit na ämne, som är af högsta intresse. Este läsningen häraf skall man måhända icke finn: de skildringar öfverdrifna, som de tvenne sven ska författare, Fredrika Bremer och P. Silje ström, hvilka med egna ögon betraktat de N Amerikanska förhållandena, gjort om dess märkvärdiga staters framtida och verldshistori ska uppgift. Den engelska tidningens uppsats, som sys selsätter sig med det nårvarande, är följande: . Vi föreställa oss i allmänhet de Förent Staternas inbyggare som råa vagabonder, hvil ka fylla spalterna i sina tidningar med skryt historier och lögner, svarma omkring på värds husen, berusa sig med bränvin, uppoffra sin största statsmän, ja till och med sina domare för partiintressen, kort sagdt, som ett skojan de, oroligt, anarkiskt och för grannstaterna o lidligt samfund. Sålunda ha Toryskribentern skildrat dem och en stor del af allmänhetehar trott på skildringen. En helt annan bil af det nordamerikanska folket är deremot os gifven af de engelska kommissarier, hvilka vo ro sända öfver till Amerika för att se indu striutställningen i New-York, isynnerhet af tv af dem, hrr J. Whitworth och G. Wallis, hvil ka ingifvit speciella berättelser om denna ut ställning. Amerikanarne äro flitigare än vi; d arbeta längre och mera ihållande; de amer kanska fabrikerna arbeta med större omsor än våra, och de engelska arbetarne lemna 4 merika, emedan de finna arbetet der för myc ket ansträngande. Massan af befolkningen 4 pålitlig, ordentlig, nykter och energisk. Om 4 icke uppbjuda alla våra krafter för att gå fram åt, skola amerikanarne öfvergå oss lika så myc ket i duglighet, insigt och makt, som de sko la öfvergå oss i antal. För ett folk som de engelska, hvilket med rätta är stolt öfver si fådernesland, der individen är stor, mera del före att han tillhör en stor nation, än emeda han känner sin personliga öfverlägsenhet, lem nar möjligheten att blifva öfverträffadt i dug lighet, på samma gång som det är säkert or att blifva öfverträffadt i antal, en sorglig ut sigt. Vi böra lägga saken på hjertat och sor goda fosterlandsvänner och engelsmän bemöd oss om att bevara vårt folks storhet. I ungefär ett halft århundrade ha inga far liga medtäflare gjort oss öfverväldet på hafve och i handeln stridigt. Men på de sednare å ren ha amerikanarne plockat flera blad ifrå