C. W. Berger, Tullförvaltare 107: 16. 65: 20. N. N. Winberg, Kammererare 241: 5. 134: 36. Fr. Lang, Med. Doktor 200: 118: 36. C. G. Schönbeck, Med. Doctor 142: 46: 12. J. A Liborius, Med. Doctor 90: 10: Vår utmärkte skådespelare hr G. Dahlqvist gal i går afton å härvarande theater en dramatisk representation, bestående af 6 N:r. — Ehuru programmet icke upptog något för vår publik nytt, och fastän framställandet af enskilta scener ur större skådespel alltid måste bli något halft för dem, som icke i sin helhet känna de stycken, ur hvilka dessa scener äro valda, följdes dock hr D:s prestationer af den mycket talrikt samlade publiken med odelad uppmärksamhet. Serskildt intresse tillvann sig l monologen Carl XII:s död vid Fredrikshallk, som förskaffade hr D. en framropning, hvilken hyllning äfven efter representationens slut blef honom till del. — Under sin nyss slutade sejour i Norge, der hr D. i flera städer gifvit dramatiska representationer, har han öfverallt skördat mycket bifall och haft att sagna sig åt talrika besök. Härifrån förmoda vi att hr D. begifver sig hem till Stockholm. Ånyo har ett postrofveri egt rum, om hvilket .Jönköpingsbladet för i Lördags meddelar följande: Natten emellan d. 22 och 23 d:s blef posten härifrån till Mariestad röfvad mellan Broholms bro och Sibbarps postgärd, omkring 3 mil från Jönköping. ! Anfallet skedde vid en grind, belagen nedanför en uiförsbacke på afvägen från stora landsvägen till Sibbarps postgård. Denna grind hade våldsyerkarne, som der lurade på sitt rof, tillbommat. Då postbonden stigit af för att öppna den, fick postiljonen ett skott i ryggen och omedelbart derpå ett slag i hufvudet af bösskolfven samt blef derefter kastad ur kärran. Under tiden blef postbonden af en annan öfverfallen med en stör, men sökte värja sig med piskan, som var försedd med blyklump i skaftet, och hade den just lystad till ett slag mot den öfverfallande, då den andre röfvaren ropade: ,skjut honom?, hvarvid bonden tog till flykten. Det är möjligt att detta tillrop endast var ett skrämskott, och bonden hade i sådant fall genom mera behjertenhet kunnat rådda posten, särdeles om han efter ett väl anbragdt slag å den ene röfvaren lyckats få tag j den sallne postiljonens pistoler; dem denne genast trefvade efter, men icke kunde få tag i, emedan armarne af det erhållna skottet voro förlamade. Etter postbondens flykt gingo röfvarena ännu en gång till postiljonen, som i sitt värnlösa tillstånd ej hade annan råd än att låtsa vara död. Han hade likväl så mycket krafter qvar att han, sedan våldsverkarne begifvit sig bort med kärran, förmådde släpa sig till närmaste boningshus, hvarifrån bud om tilldragelsen föranstaltades hit, då en fältskär och en polisbetjent härifrån genast affärdades. Postiljonen vårdas nu å härvarande lazarett, och hopp ehuru icke viss utsigt om hans vedersående finnes. Den röfvade posten innehöll 2 bref under öppen rekommendation, nemligen 1 till Lidköping med 497: 16, och I till Mariestad med 1,200 rdr bko, 2 bref under sluten rekommendation, samt rekommenderade brespaketer från Wadstena, Wexiö och Malmö till Mariestad och från Norrköping till Skara. Hvarken den röfvade posten eller väldsverkarne hafva hittills ertappats; men de senare synas, efter de i upplysningar hållna undersökningar gifvit vid handen, I vara bosatta i trakten der dädet skedde. Det till Mariestad adresserade brefvet med 1,200 rdr bko uti var afsändt af en bon:e i orten, hvilken för åtskilliga personer visat samma penningar, hvaribland voro 2 st. 500 rdr bko sedtar, och omnämnt att de skulle sändas till Mariestad; hvaraf vill synas som dessa penningar utgjort första lockbetet till ränet, för hvilket misstänkas tvenne i den orten boende personer, som förut varit straffade för stöld. — Något hitom afvägen till S.bbarp hade en bonde hållit vid landsvägen och betat medan posten for förbi. Då han en stund derefter var i sakta färd åt Wester Kärr till, körde förbi honom i sträckande fart en kärra med 2 personer i, hvilka han tillropat att köra långsammare, så kunde de få sällskap äfver skogen, men fick intet svar; det var således efter all sannolikhet rånarne med postkärran. På denna sida om Wester Kärr ser samma bonde åter framför sig en kärra, men i sakta gående. Han ropar då att köra undan eller hålla af så att han kommer förbi, men får ej heller då något svar. Slutligen kommen i bredd med kärran, slinner han denna tom, och det var således förmodligen den af rånarne lemnade postkärran. Den sårade postiljonen är en ung man vid namn Nilssån och har icke länge varit i postverkets tjenst, men icke dess mindre redan gjort sig högst fördelak