Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1854, sida 2

varit jemmerlig. Den erinrar om Judarnes bortföranligare. Skulden till dåeas nederlag tillskrifa de sina högsta chefer och företrädesvis furst Paskiwitsch, som i synnerhet på senaste tiden var förbatad. De påstodo, att Paskiwitsch hade sin största glädje i att genom konstraorder paralysera de andra sältherrarnes bästa planer och att det var otvifvelaktigt att 3 sådana konö traorder förorsakat 3:ne nederlag. IIögtstående oslicerare yttrade osta, att de heldre ville tjena som sim pla soldater i hvarje annan bildad arm6 ar som unI dergeneraler i den ryska. Faktist är, att höga oslicerare, tappra och i armeen mycket aktade männer, icI ke låto läka lätta blessyrer, för att ha en orsak att taga afsked, emedan de ej ville tjena längre i denna urmk, under sådan ledning och politik. Vid sista appellen i Bukarest saknades 45 officerare, som alla de serteret. (Man säger bär, att det varit 122, men det är öfverdrifvet.) De flesta polska officerare var det under deras uppehåll i Bukarest förbjudet att gå ut ensamme; de fingo blott i sållskap med ryska kamrater visa sig på gatorna, emedan man fruktade, att de skulle rymma i massa. Detta oaktadt förmodas, at många ännu besinna sig i säkra gömställen hos vänner och vänninnor. Efter nederlaget vid Giurgivo hade en verklig förtuslan bemaktigat sig största delen at officerarne; skammen var stor. De från Donau åter vända hollo sig inne i sina rum och besökte icke ens sina intimaste vaoner. Desto mera gladde de sig, när de ett par dagar senare med en stark armå och med hoppet att utplåna skammen åter drogo emot Giurgivo. Vid Fratescnhti nådde dem kontraorderna och de drogo åter in i Bakarest ,med raseriet i hjertat och skamrodnaden på ansigtet. Allt detta oaktadt gafs det ibland oslicerarne, i synnerhet subalterner, ännu alltid många som, sämre underrättade om sakernas ställning, läto höra det gamla skrytet om en spatsertur till Konstantinopel, en frukost i Paris och en middag i London. Hvad de ryska fältherrarne beträffar, så karakteriseras de nästan enstämmigt på följande sätt: Gortscbakoll är en gentleman, rättfram, mangen gång barsk; i det hela som soldat intet särdeles ljus. Dannenberg deremot betecknas som den ende man i ryska armåen, som egde förmåga att ivföra en önskvärd reform, om han blott hade makt dertill. Han anses för en organisatör och berö mes för sitt älskvärda, städade sätt att vara. Anrep är en salongsmenniska, en quick fransman af gamla stolan, uppfostrad i förra seklets traditioner, kunnig, men ingen militärisk talang. Öfver Sc hilder, som man såg ankomma med så stora förhoppningar, skakade snart hans vänner och hela ofsicerskorpsen hufvudet. De dansande borden sysselsatte honom alltför mycket och upptogo hälften af hans tid. I stället för att arbeta, måste staben i Stimmar håila ut kring det runda bordet, under det generalen, uppmärksamt observerande och skrifvande i en annotationsbok, stod bredvid. Orlow, en äkta kosackhetman och plumphuggare, lefver i beständig osämja med de andra generalerna, dem han alla önskade i få låta hänga för begångna fel. I synnerhet har han ett godt öga till Anrep, emedan denne i fulla 3 timmar hörde kanonerna dundra vid Oltenitza, utan att ila till hjelp. Czerpotansky, genersl-en-chef för artilleriet. Polack, skildras som talangfull, tapper och rättskaffens. Raka motsatsen af allt detta är Budberg, ryska regenten i Wallachiet. Folk och bojarer hata bonom; sympathierna för Ryssland har han skadat ofantligt. Om ryska lycksaligheten ha Wallacherna fått en liten id genom de bortförda Bulgarernas genommarsch. Anblicken skall ha de till Babylon. Deras antal utgjorde 5000; ingenstädes var sörjdt för förplägning och tillräckliga transportmedel. Af svält och strapatser hade de ett skelettlikt utseende; alltför svaga att släpa med sig sin ringa egendom, kastade de den på vägen, nöjde, om de blott kunde fortskaffa sina barn. Omgisna af soldaI ter, var det dem icke möjligt att undgå den ryska lycksaligheten; men de begagnade hvarje tillfälle för att med tårar i ögonen besvära de dem mötande Wallacher att förblifva i sitt land och äfven så litet följa Ryssarnes hotelser som deras lockelser. De måste hafva ankommit till det förlofvade landet decimerade af hunger och sjukdomar. I följd af denna anblick uppstod en stor uppståndelse ibland Wallacherna, när det hette att Ryssarne äfven ur deras land ville bortsöra kolonister. Detta var verkligen fallet. Men planen öfvergafs, när man såg, hvilken förskräckelse den ingaf, och att man skulle stöta på motstånd. Hittills har turkiska besättningen hållit god ordning och kommendanten Halim Pascha har stränga order att äfven sörja för ordning i framtiden. Huru sträng manstukten är torde inses af följande händelse. En turkisk soldat inträdde i förrgår i en skobod; han fann derstädes en bild af furst I Paskiewitsch, drog sin pistol och sköt fursten in effigie. Soldaten fick 50 prygel för det han förgripit sig emot egande rätten. ENGLAND. Stämpelafgiften på främmande vexlar träder i full kraft, oaktadt de många protesterna deremot från de handlande. Alla vexlar, dragna utom England, både på sjelfva England eller andra länder måste betala stämpelasgist. Taxan är 2 pence för ett belopp af 10 E: 6 pence för ett belopp af 50 K; sh. för 100 0. s. v. Äfgisten är alltså ungesär per mille. I Den ministerielle Globe tror sig utan att riskera en vederläggning kunna yttra den öfvertygelsen att hvarken engelska eller franska regeringen har för afsigt att inblanda sig i spanska angelägenheterna för att förhindra diskussionen af den dynastiska frågan eller processen emot enkedrottningen. Den beklagar imellertid att Espartero ej asböjt denna process, hvilken kan förutses skola uppväcka en vild partikamp i Spanien och måhända äfven ådraga det fiender i utlandet. Bladet slutar med den tydliga vinken, att Englands statsmän äro af den fasta öfvertygelsen, att Spanien endast har att välja emellan monarki och anarki. En kommission af 18 ansedda jurister har nedsatts för att utarbeta förslag till en af behofvet högt påkallad Jagsamling. Den sista ull Turkiet afsända truppafdelningen, general Cathcarts division, är nu med undantag af en afdelning af 46:te insanterireaamantaot nå väg till A2 14 Dan