Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1854, sida 3

Insdåndt. Mot det i tidningen för den 18 dennes om nämnde och förordade friherre Bondes förslag, att i Götheborg inrätta en frihamn, är, i sak, ingenting att invända. Tvärtom vore en sådan inrättning önskvärd, nyttig, såväl för riket som för denna kommun. Men för dess tillvägabringande framställa sig hufvudsakligen tvenne vil kor, öfver hvilkas tänkbara uppfyllande det vore intressant att höra insändarens tankar. I:o) Grundprincipen i Sveriges tulladministration är att få kontrollerna rigtigt fullständiga; man vill kontrollera sjelfva kontrollerna; deraf den nu befintliga minutiösa inblandningen i nästan hvarenda den handlandes varudisposition, med bötesbestämmelser. den ena värre än den andra, för hvarje förseelse i tid eller sätt. Att förändra detta till befrielse srån hvarje tullkontroll och hvarje afgift inom frilagret och att der bevilja Åden friaste rörelse, hvad varornas uppläggning, omarbetning, sortering och förpackning angår, tror insändaren det låter sig göra? och 2:0) Hvar vill insändaren finna en handelskammare af det skrot och korn, till hvilken en sådan förvaltning kunde uppdragas, ett sådant förtroende från statens sida lemnas? Tänkbart är att den första frågan skulle kunna erhålla en nöjaktig lösning; den senare åter nästan omöjligt, ty sådant skulle förutsätta en genomgripande förändring af stadens styrelse. Såsom giltiga skäl till denna förutsättning får uppgifvas: År 1835 begärde stadens handelskorps, under erkännande af behofvet utaf ett nytt och mera lämpligt beläget packhus, och hvarom anstalt skulle fogas, nådig befrielse från de extra vågpenningarne; detta afslogs och äfven en på senare tid i samma ämne förnyad underd. ansökning; år 1855 eller efter 20 års betänketid är denna angelägenhet och denna tunga för de handlande i precist samma skick, utom att rörelsen mer än fördubblats och stadens tolagsinkomster i samma mån stigit. Sedan år 1847 hafva alla auktoriteter, den stackars komitn icke till sörglömmandes, arbetat, svettats, ondgjorts, försonats igen m. m. och resultatet har blifvit, att stadens magistrat nyligen fattat dess första preliminära beslut, hvarmed belåtenheten dock är så ringa, att besvär deröfver lära anförts både af den ena och andra stadsmyndigheten, och hvarigenom all förhoppning är förhanden, det man vunnit I en ytterligare rymlig tidsutdrägt både med husvudärendets afgörande och äfven för tolagsmedlens användandande för deras rätta ändamål, handelns omhuldande. De handlande sträfva och arbeta och betala sina dryga umgalder till Staden i tålmodig förhoppning att någonting skall göras för deras lättnad och beqvämlighet; de nyttja understundom sina organer, Handelsföreningen och Borgerskapets Äldste, för att framföra sina önskningar; men äfven då de derför vinna ett förord af Magistratens egen delegation, DrätselCommissionen, finner dock Magistraten in pleno saken antingen otjenlig eller åtminstone att den skall göras i annan, omvänd ordning. Sådant måste väl förutsätta att Handels-Corpsen icke rätt uppfattar eller icke ratt kan värna sitt eget bästa; och under dylika stridigheter emellan Communen och de af densamma valde tjenstemännen, torde det blifva ganska kinkigt att här kunna åstadkomma en sådan Handelskammare som den i Genua förmodligen är, eller att förmå regeringen efterskänka sina kontroller och öfverandtvarda sin magt åt ett samhälle der så liten enighet i åsigter existerar. Utom dessa tvänne spörsmål, hvaröfver, såsom ofvan är sagdt, det vore intressant att höra insändarens tankar, anmärkes i afseende på utförandet följande: Hvarföre kunna de föreslagna -Docksicke lika väl uppföras på södra sidan? och t. ex. början göras nere vid Pusterviken? Staden haren 40 alnars bred strandgata sig förbehållen, hvaraf hälften kunde användas till uppförande af ett packhus för frilagrets tillstängande, äfven