Inrikes Nyheter. Cötheborg. Hälsotillståndet sortsar att vara sullkomligt godt såval i staden och dess sörstader som i kringliggande orter, och icke de ringaste spår till koleraanfall hafva försports. Z Gustaf-Adolphs-statyn har nu blifvit upprest och lärer befinnas alldeles oskadd. Dagen för dess blifvande aftäckning är ännu icke bestämd. Något beslut detta beträffande lärer dock i morgon komma att fattas, i sammanhang med frågan om en inbjudning till den kongl. familjen att öfvervara högtidligheten. — Linieskeppet Carl XIV Johan provianteras och utredes, enl. Blekingsposten, för 2 månaders expedition, erhåller sin besättning och utlägger från Carlskrona varf den 21 dennes. På skeppet äro förordnade, såsom uppbördsläkare med. lic. Klosterberg och såsom underlakare med. kand. Nejber och Gihl. Ur en i A. B. införd artikel med rubrik -Sverges försvarskrafter låna vi följande: Mången har tviflat på Finlands benägenhet att åter vilja sluta sig till Sverige. Sannt är att de högre finska embetsmännen, som äro i åtnjutande af orimligt stora löner, i allmänhet äro ryskt sinnade. Sannt är att det gisves ett litet parti, bestående af mest yngre män, som, glömmande Finlands verkliga beroende af Ryssland, tror att deras fosterland kan sjelfständigt och fritt utveckla sig. Huruvida detta är möjligt utan tryckfrihet, utan lagstiftningsrätt, men med författningar, då och då af sjelfherrskaren godtyckligt förändrade, återstår för detta partis skarpsinne att lösa. Sannt är slutligen äfven att, sedan nästan hela nationen på ett skickligt sätt blifvit förd bakom ljuset om fortgående krigs ändamål och orsaker, kejsarens personlighet här och der uppväckt en viss entusiasm. Man kan dock, utan att göra något alltför stort misstag, grunda sitt omdöme om tänkesättet hos den stora massan af finska nationen på nedanstående ungefärliga och i korthet återgisna samtal, som den som skrifver dessa rader i början af Juli månad detta år hade med några finska bönder. Desse voro från Nerpes socken, belägen några mil söder om Wasa, och hade seglat i en liten öppen båt öfver den breda Bottniska viken för att mot salt utbyta sin smörlast. — Träsraden J ej några engelsmän på vägen? — Jo, vi såg en, men han brydde sig ej om oss. — J ären väl nu mycket förbittrade på engelsmännen? — Iote ä vi just det. Det är ej oss som engelsmännen vill åt, utan ryssen, och honom bry vi oss ej om. Vi vilja bara vara i fred. — Men engelsmännen lemna er ej i fred när de bränna i Uleåborg och Brahestad. — Åh! oss bönder göra de inte något ondt, fastän de brännt upp bräderna och tjäran, som man kan bygga skepp af. För se, att de vilja förstöra ryssens flotta. Bara vi hålla oss still så få vi nog vara i fred för engelsmännen. — Men I stridden ju med ryssen mot engelsmännen i Karleby. — Det var bara någras påhitt, som ville behålla sina bräder och ställa sig in hos kejsarn. För se, han vill nog att vi ska bli soldater, men ingen enda från