Cathrine Blum. Af Alexander Dumas, (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 194.) Lyckligtvis slöts freden i Tilsit. Ett nytt konungarike hade blifvit upprättadt efter 1807; från det fordna hertigdömet Westphalen hade det tagit biskopsdömena Horn, Paderborn och Bielefeld; härtill fogade det en del af den öfverrhenska och nedersachsiska kretsen; dessutom innefattade det södra delen af Hannover, Hessen Cassel samt furstendömena Magdeburg och Werden. Detta rike blef kalladt konungariket Westphalen. Elter att hafva egt en slags mythisk tillvaro, så länge den stora frågan ännu ej blifvit afgjord med vapenmakt vid Friedland och Eylau, blef det vid freden i Tilsit erkändt af Alexander och räknades derefter med till de europeiska konungarikena, bland hvilka det dock blott i sex år skulle figurera. En vacker morgon vaknade således Fredrik Blum som verklig Westphalare,! och i följd häraf som det franska folkets allierade, i stället för att han förut varit dess fiende. Nu blef det på allvar fråga om att förverkliga den ide, som under loppet af sex månader sysselsatt de båda unga, nemligen att gifta sig med hvarandra. Det väsentligaste hindret var nu undanröjdt: Wilhelm Watrin var alltför god fransman, för att vilja gilva sin syster åt en man, som kunde vara utsatt för att komma att tjena mot Frankrike; men nu, då Fredrik Blum blifvit Westphalare och följaktligen fransman, var de båda ungas giftermål den enklaste sak i verlden. Fredrik gaf, som ärlig tysk, sitt ord i pant på att återvända om trenne månader, och reste. Många tårar runno vid afskedet; men ärligheten stod i den grad tecknad i den unge mannens ansigte, att ingen tvislade på hans återkomst. Han hade fattat en plan, hvilken han ej omnämnt för någon. Han hade beslutat att hänvända sig till den nye konungen i Cassel och till honom öfverlemna en ansökan, deri han ville berätta hela sin historia och bedja om ett engagement såsom skogvaktare i det osantliga skogsdistrikt, som under namn af Schwarzwald sträcker sig från Rhen till Donau.