Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1854, sida 3

Styckegods. Ett nytt helgon. Den romerska helgonkalendern har i dessa dagar fått en ny tillvext genom kanonise: andet af Germaine Cousin, en herdeflicka, som lärer bafva lefvat i närheten af Toulouse for omkring hundrade år sedan. Akten försiggick i Rom under vanliga högtidligheter och i närvaro af den franska ambassadören och befälhafvaren öfver den i Rom befintliga franska ockupations-armåen. Tidningen UÖUoivers omtalar detta såsom en högst vigtig tilldragelse och lofvar sig de bästa frukter deraf för vinskörden i landet, hvilken, såsom bekant är, under det förflutna året lidit af sjukdom, motsvarande den, hvaraf potatisen hos oss varit angripen. Möjligen är det också just denna omständighet, som har gifvit upphof åt helgonet, derest det icke har blifv.t proklameradt endast och allenast för att visa en artighet emot den franska regeringen — ty så litet kan det behöivas för att åstodkomma en dylik sak. — Åter ett bevis på den höga plats, som helgonens dyrkan intager i den Rom. katholska kyrkan och åter ett bevis på likheten emellan denna kyrka och rationalismen. på ena stället söker helgon-dyrkan att göra sig gällande på sanningens bekostnad, på det andra snille-dyrkan, på båda menniskodyrkan. En lurad (ö(JuFf. Nyligen blef en medlem af den talrika tjufkorporationen i Paris på ett obehagligt sått öfverraskad i utöfningen af sitt Yrke. Han hade på rue Montmartre upptäckt en rik urmakare och utselt honom till sitt offer. Då han en afton, med sullkomlig framgång och utan att möta ringaste hinder, utfört den preliminära operation, som kallas vinbrott, fann han till sia förskräckelse urmakaren ligga död, badande i sitt blod. Hvad var naturligare än att antaga, det en talangfull kollega här gålt honom i förväg; och för att ej ådraga sig beskyllningen för ett mord, som han ingalunda hade på sitt samvete, tog den hederlige tjufven till flykten utan att medtaga det ringaste af de dyrbara effekter, som frestat honom till inbrottet. Det blef sedermera upplyst, att urmakaren dött en naturlig död af blodslag, och den stackars tjufven har haft den förargelse a.t af tidningarna ertara, hurusom han varit ett offer för sitt alltför ömfåliga samvete, samt att polisen, utan attröras af hans grannlagenhet, med all ifver esterspanar honom.