Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1854, sida 3

I de sig 2:no unga och vackra fuchsart, mod hvilka har i Småland och Östergöthland gjort flera djerfva och ganska putslustiga utslyzter. Tjufven, som härstam mar från Wadstena, der han tituleras Knöppel Calle, förmodligen derför att han är en riktig spetsbof, skall ha ett fint, blekt och förledande utseende, och påklädd batt och bonjour, löskrage och manchetter, fört sig så ledigt, atl t. o. m. herrar i Ekerjö och Medevi ansett honom för ett Stockholmslejon. — Efter stoldens begående i Stäslo körde äfventyraren raskt undan och stannade först långt upp i Smäland, utanför staden Ekesjö, straxt vid en äng, der en kamp, tillhörig en rådman, betade i allsköns säkerhet. Rådmannen, som promenerat ut för att njuta af naturen, varseblef det utanför hans äng stnende ekipaget. Han närmade sig och klappade, full af förtjusning, de vachra och präktiga fuchsarne hvilka han yttrade sig gerna vilja ega, i stället för den gamla 16 ariga gula kampen, derborta på ängen. Sedermera aflägsnade han sig längre bort, för att åse sina bördiga åkrar. Under tiden gjorde ÅKnöppel-Calle en promenad inpå ängen och lade en grimma på den pula hästen. Rådmannens barn, som lekte i det gröna, började då att skrika och fråga hvad den fremmande herrn skulle med hästen att göra. Tjufven förklarade nu att han nyss på vägen köpt den af deras pappa och gaf dem 6 styfver hvardera. Härigenom blefvo de så tillf edsställta, att de med käppar hjelpte fremliogen ur ängen utdrifva hästen, som icke wille lemna sitt präktiga bete. Sedan akte afventyraren helt djerft midt igenom Ekesjö, efter tre hästar. Då han kommit väl in i staden, kom en herre utspringande från ett hus och bad honom stanna. Det var rådmannens bror, som setat vid fönstret och sett den förbifarande. Hästvurmen blef nu något het om öronen; ingenting var naturligare än det. Men tjufven som höll god kontenans, blef icke misstänkt. Den ropande herrn yttrade endast högljudt sin förundran öfver att se en häst, som var precis lika gui och lika vuxen som hans brors. Han wille derföre till hvad pris som helst köpa den. Två så lika nä-tar, menade han, borde utgöra ett par, och detta par skule blifva en prydnad för Ekesjö. Tjusven hade nu kunnat göra en lustig affär, men som han icke vågade dröja, förklarade han sig icke vilja afyttra bästen, utan fortsatte i stickande traf färden till Linköping, ehuru han der kort förut setat å cellfängelset. Ditkommen vlefde han bäng och lärer blifvit igenkänd af gästgifvaren, som efterskickade en vaktknekt. Dessa båda voro dock icke riktigt ense om mannen var den nwigen till Carlskrona afskickade Knöpel-Calle. Under det de tvistade härom, satte tjufven siz upp i vagnen, gaf bårtarne ett duktigt rapp och körde med trespannet ifrån Linköping under vaktknektens och gästgifvarens åsyn. Sedan for han till Medevi, der han roade sig som en munter garcon, bjöd brunnsgästerna på champagne och seltrervatten, och lyckades t. o. m. sorvärfva sig en och annan bror ibland societeten. Men då han blef pirum, röjde han alltförmycket sin råa natur, blef misstänkt och skulle arresteras, men kom undan och begaf sig öfver Motala till Askersund, der han hos en Åhästskojare gjorde sig af med håstarne. Genom en nitisk sjerdingsmans och en länsmans åtgärder ha egarne numera återbekommit sina hästar. BENET RATAS EN) MANA OT RTSARTNA