Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1854, sida 2

T7T1MTTIMIVYVMIC IVP utt 1 f0TSamma-7twe at me. Detta är dock troligt. Denna arme har, enligt samma underrättelser, haft flera partiella strider med Ryssarne. Det skulle alltså hafva varit i en af dessa strider som Turkarne du: kat under bredvid Bayazid. Man väntade en hufvudbatalj. Måtte Klapka anlända nog tidigt för att kunna kasta sin saltherretalang i vågskålen till Turkarnes fördel! Turkarne räknade 40,000 man med 110 kanoner och Ryssarne 30,000 man med 80 kanoner. Ryska kavalleriet var ganska talrikt; Turkarne å sin sida stodo bakom starka förskansningar. I Paris hade man d. 17 genom telegrafen underrättelse om tilldragelserna vid Bomarsund ända tillochmed d. 15. I en korrespondens från Hamburg till LIndep. belge uttalas den förmodan, att sedan Bomarsund fallit i de allierades händer Riga blir nästa föremålet för deras anfall. Denna stad skall icke vara synnerligt starkt befästad och anses icke kunna göra långvarigt motstånd. Det turkiska lånet har ändå äntligen kommit till stånd. Det är nu olsicielt annonceradt i Londonerbladen. Vilkoren äro ungefär de redan uppgifna. De tyska makternas hållning ger anledning till många politiska funderingar. Misstankarne emot Österrike ökas i Paris och London. Man frågar sig, om Österrike fordrar samma garantier af Ryssland som vestmakterna, hvarför understödjer det icke då sina fordringar med vapenmakt? Detta tyckes dock icke vara dess afsigt. Det finnes dock många, som ännu tro på Österrikes uppriktighet emot vestmakterna, men de fundera på hvad följden skall blifva af Preussens svaghet och obeslutsamhet. Om Österrikes inflytande skall segra i Preussen? eller om Preussens ryssvänliga råd skola turnera Österrikes politik? eller slutligen om Österrike skall fullkomligt isolera sig från Preussen och gå sin egen väg? Från alla håll hagla imellertid förebråelser emot Preussen sör att det genom sin oesterrättliga och vacklande hållning i orientaliska angelägenheterna varit vållande dertill, att striden erhållit sin nuvarande utsträckning. Den halfofficiella Preus. Cor. tager d. 18 till ordet och söker försvara Preussen emot dessa förebråelser och påstår ingenting vara lättare att bevisa, än att preussiska regeringen alltid haft ett mål — fredens bevarande — för ögonen och att det icke är dess skuld, om detta mål ej ernåtts. Samma artikel innehåller ett gensvar på uppsatsen i Oster. Cor. af den 17. Pr. Cor. anmärker, att utfymmandet af Donaufurstendömena väl icke fullkomligt uppfyller afsigten med Apriltraktaten, men vida mera, än hvad som fordras i Wienerkabinettets not af d. 3 Juni. Äpriltraktatens tillaggsartiklars bestämmelse är fullständigt uppfyld, och skola nya steg göras, så måste nya underhandlingar äga rum. Först yttrade Pr. Cor., att Preussen betraktar de garantier, som vestmakterna fordrar af Ryssland, för fördelaktiga och önskvärda, men är dock beredt att afstå från dem för att förekomma en allmän oreda. Derpå svarar tÖster. Cor. att garantier äro högst nödvändiga och låter förstå att Österrike ämnar söka vinna hela Tyskland för denna uppfattning. Till gensvar derpå förklarar Pr. Cor., att Preussen icke åtgör något vidare i saken, utan derom förut träffad ny öfverenskommelse. Då man betraktar denna strid emellan de begge tyska stormakternas halsossiciella organer skulle man kunna tro, att Osterrike menar mycket allvarligt med sitt uppträdande emot Ryssland. Men då Österrike, ehuru det sammandragit en stor arme, ej begagnat det lägliga tillfället att anfalla Ryssland, återkommer man alltid till den misstankan, att Oserrike icke vill uppträda fientligt emot Ryssland. Det är mycket möjligt att hela striden i tidningarne endast är ett spegelsakteri för att afvända misstankarne från Österrike. Österrikiska nationallånet har visserligen gått bra nog, men ändå ännu icke fullkomligt lyckats, enär terminen för teckningarne förlängts till slutet af Augusti. Detta är äfven en anledning för Österrikiska regeringen att föra en styl ton emot Ryssland, enär den framgång som denna låneoperation haft endast är att tillskrilva den i Österrike spridda tron, att medlen skola användas till ett krig mot Ryssland. De hittills skedda teckningarne sägas redan hafva öfverskridit minimibeloppet 350 mill. fl. Maximibeloppet är 500 millioner sloriner. Det är en gammal sats att Ryssland uträttat vida mindre med vapenmakt, än med sin illfundiga och ränkfulla politik. Nu, då det är i klämman är det gifvet, att det söker anlita alla denna politiks resurser. Det låter derför icke otroligt hvad ryktet förmäler, att i Paris väntas en rysk agent för att inleda enskilta underhandlingar med franska kejsaren. bet försäkras dock af väl underrättade nersoner.