eröfringspolitik skulle göra sig gällande. Han hade begärt ett anslag af 10 mill. dollars för det visserligen icke öppet tillstädda, men dock temligen tydligen insedda målet: Cubas eröfring, men propositionen derom har fallit i senatens utskott för de utrikes angelägenheterna och omedelbart derefter har kongressen åtskiljts, så att frågan nu i alla händelser får hvila till nästa kongress. De spanska förhållandena sortsara att vara betankliga. Man befarar, att Espartero skall öfverflyglas och att det förr eller senare går derhän, att drottning Isabella får afsaga sig kronan. Tvärtemot hvad en telegrafdepesch i franska Monitören tillkännagaf är i riksdagskallelsen ingenting nämndt om den dynastiska frågan. I trots af alla påtryckningar hafva mistrarne visat den berömvärda fastheten att icke införa den för Spanien olämpliga allmänna rösträtten. Valen äga rum efter den högst liberala 1851 års vallag och valförrättningen, som börjar den 4 Oktober, slutar den 16 samma månad. De deputerades antal är bestämdt till 349. — Ministrarne införa besparingar i statsutgisterna. — I Madrid synes tillståndet vara bättre än i Barcelona och Catalonien i all mänhet. Det berättas, att man i sistnämnde stad befarar se samma blodiga spektakel uppföras som Juni-dagarne 1848 i Paris. Man har anmodat Espartero att begilva sig till Barcelona för att i ordningens intresse imponera på massorna. Hans kolleger hafva dock ej tillåtit honom lemna hufvudstaden, der hans närvaro torde vara ännu behöfligare, och i stället har general Duce skickats till Barcelona för att gå Mannel de la Carhea till handa med råd och dåd. Dennes förhållande till styrelsen skall nu hafva klarat sig, men ännu är, besynnerligt nog, ingen generalkapten utnämnd i Catalonien. Den fruktan fortsar, att händelserna i Spanien skola hafva en återverkan i Italien. Äfven ser man icke utan oro det intresse hvarmed franska folket följer de senaste underrättelserna från Spanien.