Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1854, sida 2

Såsom bevis härför åberopas icke endast det öde, som ett regeringens förslag till partiel än dring i tryckfrihetsförordningen rönt, under de sista 30 åren, utan äfven de afslag, som en del regeringens förslag mött, i fråga om grundlagsförändringar af annan beskaffenhet. Naturligtvis framhållas blott sådana fall, då i allmänhet det varit borgareeller bondeståndet som vållat förkastandet; och vi behöfva ej ingå i försök att rättfärdiga dessa riksstånds förhållande, då det är temligen allmänt bekant, att de föreslagna grundlagsändringarne vanligen haft hela landets opinion emot sig. De bevis, af vida större vigt, som kunnat hemtas från adelns och preste-ståndets motstånd mot allmänt önskade grundlagsförändringar omnämnas deremot icke. Men allt detta bar ej heller varit behöfligt, för att ådagalägga svårigheterna för dylika förändringar, då alla de fyra, i sina fördomar, anspråk och intressen så olika riksstånden böra vara om desamma enige. Ingen lärer således förneka svårigheten att få tryckfrihetslagen förändrad, då fyra stånd skola fatta lika beslut, i stället för endast tre; men frågan synes ej böra vara derom, utan derom: huruvida den tryckfrihetslag vi hafva, 1) tarsvar, på sätt Sv. Tidn. påstår, en total omarbetning eller icke; 2) kan i de delar, som behösde förändras, om ock under nämnde svårigheter, rättas; samt 3) bör innefatta eller icke äfven alla sådana tryckpressens ordningar, som hafva gemenskap med tryckfriheten, på sätt nu är förhållandet. Det är härom, som allmänna tänkesättet bör stadgas; ty derpå beror hufvudsakligen omdömet öfver regeringens försök att få tryckfrihetslagen undantagen från grundlagarnes antal. eSvenska Tidningen påstår, att det icke låter sig göra, Åatt lappa tryckfrihetslagen så, att den blefve värd sin egenskap af lag, och säger: . Sämre redaktion, mera osammanhang kan svärligen i någon annan författning utvisas. Man läse blott 1:a Ä, för att till öfverslöd finna, hurusom en mängd olikartade föreskrifter blifvit, utan all urskiljning, liksom handlöst kastade om hvarandra, buller om buller. Men hvad än värre är — denna lag innehåller sådana föreskrifter, hvilka, till blygd för hela nationen, till allmän och enskild samhällelig vantrefnad, gynna tryckfrihetens begagnande på ett i andra länder oerhördt, den allmänna rättskänslan sårande sätt, derigenom att den brottslige äreskändaren lätteligen och för en ringa penning kan såsom ansvarig framhålla någon usling, som ingenting har att förlora och för hvilken böter, fängelse eller landsförvisning föga eller intet betyda, och kan således sjelf allt framgent så utan något straff fortsätta sitt ofta lönande ofog; hvarförutan deuna lag innehåller flera andra särdeles olämpliga stadganden, hvilka likväl tidningen anser obehöfligt att upprepa. (Forts.)