ma de bortförda ålandska lotsarne. De allierade skola genom denna kapitulation ha gjort 1,900 man fångar. På hufvudfästet skola flera brescher ha blifvit skjutna. De franska trupperna lära ha visat en utmärkt bravour. Skeppen skola icke ha lidit den ringaste skada, då de beqvämt kunnat beskjuta fästningen, utan att dess skott nådde fram ttll dem. Svenska Tidn.: Sedan bresch blifvit Måndagen den 14 lagd på det ena, det sydliga, af de vester om fästningen belägna tornen, öfvergafs detta af ryssarne och besattes af fransmännen, samt blef efteråt, såsom det tros af våda, sprängdt i luften. Tisdagen lades bresch äfven på det andra, det nordliga, tornet, hvilket likaledes öfverlemnades. Breschbatteri, endast af mörsare och haubitzer, ordnades mot hufvudsastningen, och hvilket om natten blef färdigt. Onsdagen, då batteriet skullo börja spela, hissade besättningen hvit flagga och begärde gilva sig. Såväl ossiceerare som manskap blefvv krigsfångar. Förlustenå de belägrades sida har varit tvenne officerare, en engelsk och en fransysk samt omkring 50 man döde eller sårade. Den ryska förlusten troligen större. I fästningen lärer hafva funnits mycket krut, samt proviant för nära ett år. Sedan de båda tornen, liggande på höjder, hvilka beherrska fästningen, blifvit tagne, den midt emot fästningen, på andra sidan liggande holmen, Prestän, äfven var af de belägrade besatt, och dessa således kunde på alla sidor inskjuta i fästningen samt flottan dessutom hotade med beskjutning, så synes, äfven efter fiendernas utsago, besättningen icke särdeles längre kunnat hålla sig. Inför poliskammaren i Stockholm föregår nu ransakning rörande ett bedrägeri i stor skala. Sammanhanget härmed är i korthet följande: En gammal enka, vid namn Ekman har aflidit, efterlemnande en förmögenhet af cirka 10,000 rdr bko. Såsom arfvingar härtill hafva anmält sig tvenne olika personer, nemligen en kofferdiskeppare Rolofson och en klockare Hallen, båda företeende olika testamenten, upprättade till deras förmån. Genom polisundersökningen har det emellertid visat sig att det af Rolofson företedda testamentet varit förfalskadt, äfvensom att de personer, hvilka såsom vittnen undertecknat detsamma aldrig sett gumman Ekman. Saken har å Rolofsons sida bedrifvits så siatligt, att Hallän varit fullt öfvertygad, det äfven R. å sin sida haft rätt och således velat med denne ingå förlikning, på så sätt att arfvet skulle mellan dem lika fördelas. Såväl R. som hans vittnen, älvensom ett par andra i saken ivecklade personer äro inmanade i häkte. — A.B. upplyser emellertid, att omständigheter förekommit, hvilka göra det troligt att det äfven å Hallens sida icke är så alldeles riktigt ställdt med bevisninningen. De efterföljande förhören torde väl komma att leda till slutlig npplysning om sakens rätta sammanhang.