ingen antändning skedde i byggnaden. Lätteligen haLandsorten. Örebro den 16 Augusti. Från en aktad person i Kumla socken har red. af Nerikes Allehanda erhållit följande underrättelse, som kan anses såsom ett pytt bevis derpå, att en hotande fara mången gång medför mindre svåra följder, än man skulle förmoda: I Stene by af nämnde socken med 23 åboer, hvilkas hus, efter gamla byggnadssättet, befinna sig tätt i hvarandras grannskap, hos hemmansegaren Lars Jonsson, befann sig, såsom händelsen ofta är både der och annorstädes, en ko i intressanta omständigheter, och fråga hade uppstått och beslut blifvit fattadt att, enligt konsttermen lägga henne i sin, hvilket, till upplysning för de i ladugårdsskötsel mindre bevandrade, lärer betyda: att upphöra med mjölkningen såsom tillsvidare ej lönande. Den 6 dennes på aftonen, samma dag, som sinläggningsbeslutet blifvit vederbörligen fattadt, frågade dock mjölkpigan sin matmoder, huruvida kon då Skulle mjölkas eller icke, hvarpå hon fick till svar: Gör det i afton, men för sista gången. Pigan gjorde efter befallning, och mjölkningen skedde under ett starkt åskväder. Ester slutad särrättniug steg pigan upp och, stående bredvid kon, yttrade bon med en brosetisk anda till det nära henne befintliga kreaturet: Nu har du blifvit mjölkad för sista gången. Det blef så äfven, ty knappt hade hon uttalat dessa ord, förrän en åskstråle slog ned i fähuset genom halmtaket och träffade kon, som deraf ljöt döden; men pigan stod qvar alldeles oskadd med mjölkstäfvan i handen, och de här äfven pigan kunnat förlora lifvet och den stora byn inom kort förvandlas i en askhög. Händelsen bör betraktas såsom en allvarsam varning och uppmaning från högre ort till bönderna i Stene att ej dröja med laga skifte och utflyttning, hvarigenom olyckstillfälligheter, åtminstone af brand, alltid blifva till sina följder mindre förödande, än då en massa af hus äro byggda det ena invid det andra. Wisby den 11 Augusti. Från Pastor i Wall har till kon. befallningshfde inkommit följande rapport: Lördagen den 5 dennes kl. omkring 12 på dagen uppsteg ett moln i N.O. och ett i S.O. med åska, hvilka moln sammanträffade öfver Nystu. Gervalds och Djupbrunns ägor i Hogräns socken och deröfver utgjöto sig, först med häftigt regn, som snart öfvergick till hagel, eller snarare isbitar af rund, aflång och kantig bildning om 1 å 1; tums längd. Dessa isbitar sönderslogo 28 fönsterrutor samt uttröskade all skörd efter 3 tunn. 11 kappar ärter och lintzer, och efter 9 tunn. 16 kappar hvete och 11 tunn. 8 k. råg, ribbade korn och hafre, mer och mindre efter 20 t:rs och 16 k:rs utsäde, och afslogo löf af träd, och potatisstänglar om fingers tjocklek.