Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1854, sida 1

ning och skrifning, likaså anade heller ingen, att äfven hans öfriga slöhet endast var förställning, och att han förstod att sända en svärm hagel efter en rapphöna eller en kula efter ett vildsvin, med lika stor säkerhet, som de bäste skyttar till proses-ion. Men hvarför dolde Mathias dessa talanger för sina kamrater, och hvarför undandrog han sig det allmänna berömmet för desamma? Det kom sig helt enkelt deraf, att Mathias insåg, alt det både kunde vara honom till nytta att skrifva och att allyra en bössa, men att det vid något tillfälle kunde vara honom ännu nytiigare, att man trodde om honom, det han hvarken kunde det ena eller det andra. Som man ser, var det således ett temligen dåligt subjekt, som albröt Frans i hans glädje öfver att allaredan vara så godt som i besittning af vildsvinet, med den elaka anmärkningen: Ja, alldeles såsom sist. — Åh! svarade Frans; det är icke värdt nu att tala om sist; det få vi alltid tillfälle att prata om. — Men hvar är då det der vildsvinet? frågade gubben, i det han ånyo stoppade sin pipa. — Det är väl i saltbaljan, sade Mathias hånfullt, — eftersom Frans allaredan har det. — Annu icke, svarade Frans; men innan det gamla vägguret slår sju, skall det nog vara der! Tror du icke det, skelöga? Hunden, som låg försjunken i ett behagligt välbefinnande kramsor den nyss uppgjorda elden, vände sig om vid sin herres röst, och i det han med sin långa svans sopade golfvet, lät han höra ett vänskapligt morrande, som jakande syntes besvara den till honom ställda frågan. Nöjd med detta svar, vände Frans blicken från Mathias med en motvilja, som han ej gjorde sig den ringaste möda att dojja, och fortsatte sitt samtal med gubben, som, glad åt sin pipa, med munterhet och uppmärksamhet åhörde honom. — Min åsigt är, pappa Watrin, att djuret finnes en knapp fjerdingsväg härifrån, nära vid Meutart. Det har klockan half tre i morse smugit sig ut ur småskogen vid vägen till DamI pleux ... Å — Stopp! afbröt Mathias honom; — hur vet du det, då du sjelf gått ut först klockan tre? (Forts.)