bommen ännu fri frän privata byggnader, och månne icke der skulle kunna anbringas en så dan hamn, som baron Bonde antyder? Om man t. ex. härtill bestämde området från stora bommen rakt ut till rännan, och längs denna, d. v. s. tätt innanför due dAlberne, ända till St. Eriks hörn, samt till en början använde blott så stor del af denna sträcka, som närvarande behofvet kräfde, så skulle en lossningshamn, der kunna anordnas, hvilken, jemte uppmuddring till erforderligt djup, borde omgifvas med magasiner på alla sidor, med blott 2:ne tillgångar eller öppningar till hamnområdet, den ena åt sjösidan, den andra åt landsidan. Öppningen åt elfven skulle i allmänhet vara tillstängd under tullverkets lås, med undantag blott af de tillfällen, då utrikes ifrån kommande fartyg skulle derigenom inlöpa för att vid hamnens magasiner lossa sina laddningar, eller då samma fartyg skulle, såsom tomma, åter utlöpa. Oppningen åt landsidan skulle gå genom tullverkets packhus. Denna hamn, något lik de engelska Docks, skulle, utan att på minsta sätt förnärma statens rätt i afseende å tullintrader, medföra för Götheborg alla de fördelar, en frihamn erbjuder, hvaribland nu må nämnas blott transithandeln, som, utan frihamn, här aldrig kan vinna någon betydligare utveckling. Hvilken besparing skulle icke vinnas, dels i tid derigenom, att fartyg, så snart det inlupit i frihamnen, finge, utan en hop dåmera onödiga formaliteter, genast företaga sin lossning, dels i penningar derigenom, att kostnaden för varornas transportering från fartyget direkt till upplagsmagasinet blefve högst ringa samt att assuransafgiften äfvenledes blefve obetydlig, enär magasinerne voro uppförda af endast sten och jern, utan några brännbara ämnen. Det är tydligt, att annan afgilt för varornas uppläggning, än magasinshyra, efter fastställd taxa, icke borde ifrågakomma. Frihamnens inre administration borde helt och hållet bero på Götheborgs Handelscorps, som antoge de tjenstemän och det arbetarelag, som der komme att användas. Från den tid om morgonen, då Tullpackhuset öppnades, till den tid om aftonen, då detsamma tillstängdes, borde hvarje godsegare och de af honom medförde speculanter eller andre behörige personer hafva, genom Packhuset, fritt tillträde till det inre af hamnområdet, hvarest godsegaren egde att, utan tullkontroll, vårda, sortera, ompacka eller i öfrigt behandla sina varor, hvilka, sålänge de förblefvo inom frihamnens område, borde anses såsom ännu icke i Riket inkomna och med hvilka Staten eller Tullverket alltså icke hade att skaffa. Tullverkets åtgärder komme således att bestå endast uti en noggran bevakning, dels att det fartyg, som skulle inlöpa i hamnen, icke finge under vägen från svenska skärgården till hamnöppningen utlossa någonting, äfvensom att det i hamnen utlossade fartyget icke, då det derifrån åter utginge, medförde något gods, som borde draga tull; dels ock att intet gods, om än i hurn ringa qvantitet som helst, finge uttagas från hamnområdet med mindre sådant förut blifvit skriftligen å Tullkammaren, som naturligtvis borde vara närbelägen, anmäldt, och varan förd till Tullpackhuset, utt hvilket det gods, som egare ville disponera, borde undersökas till art och myckenhet, hvarefter och sedan stämpling, då sådan ifrågakom, blifvit verkställd, samt tullräkningen visats hafva blifvit betald, varuegaren genast egde godset från Packhuset afhemta; hvaremot sådant gods, som egare ville råexportera eller pr transit afsända, icke borde undersökas i Packhuset, utan, oöppnadt, utsöras under bevakning till den serskildt bevakade lägenhet, hvarmed vidare försändningen skulle ske. Ofrige iakttagelser, t. ex. vid varors afsändning till annan stads nederlag eller creditupplag m. m., behöfva här icke antydas. Några förändringar i Tullförfattningarne blefve visserligen nödvändiga genom en dylik frihamn i Götheborg; men då Tullverkets egentliga ändamål är att vaka öfver, det intet utländskt gods, som bör draga tull, får, utan att en sådan afgift derför blifvit erlagd, inkomma till consumtion i landet, och detta ändamål synes kunna till fullo vinnas vid ifrågavarande etablissement, lärer det väl icke vara omöjligt att erhålla vederb. Statsmagters bifall till sådane förändringar, helst frihamnen, såsom förut är nämndt, vore till stor fördel för hela I Sverige, som, om det någonsin skall kunna emancipera sig från penningeberoendet hos utländningen, oundgängligen behöfver inom Riket en sådant punkt för sin affärsverksamhet. I sammanhang med nu ashandlade depöt. komme utan tvisvel att härstades uppstå en Handels-Bank, som, jemte andra functioner, åsyftande att minska omkostnaderne för de li qvider, vår handel har att göra på aflägsna länder, och att söka bereda vårt mynt note ring på verldsmarknaden m. m., kunde lemna imnorfärerne ån omaf anvisnino nå da i frin