polisen, upphalde sig godtyckligt tll solkltribunal och dömde Chico och tvenne af hans medhjelpare till döden, men srikande hans son och hans måg. I Presse meddelas vidare följande detaljer från Madrid under d. 7 dennes: Situationen har på ett eget sätt förvecklats efter enkedrottningens tvenne misslyckade fyktförsök. Folkets vrede emot henne har nått en ytterlig höjd. Man tänker nästan icke på något annat än att hindra hennes flykt och se henne åtalad och dömd. halatsets underjordiska gångar hafva blifvit igenfyllda der de utmynna på fältet och alla vägar bevakas med den noggrannhet af beväpnade borgare, att hvarje flyktförsök är omöjligt. Alla åkdon, tillochmed dyngkärror, som lemna Madrid blifva visiterade. Man låter icke engång likprocessionerna passera utan att underkasta dem visitation; likkistorna öppnas. I dag påstår man, att de förra ministrarne icke kunnat lemna landet; Pucheta, tjurfåktaren, och hans män visitera alla hus på 4 mils omkrets. Madrids utseende är oroligt. Grupper stå i alla gathörm, framför kaffehusen, på promenaderna. Det är klubbar under öppen himmel. Man talar der mycket om att fängsla enkedrottningen och äfven något om den blifvande vallagen. Ministeren har gjort orätt uti att lemna denna fråga så länge oafgjord. Man skall kan hända begära mera, än den önskar, mera än hvad man skulle begärt för 8 dagar sedan. Man har haft tid att granska de gamla lagarne och konstitutionerna. Majoriteten vill icke veta af hvarken 1837 eller 1845 års vallag; man upptäcker i dem dagligen nya brister. Allmänna rösträtten gör dagligen en massa proselyter. Den är redan till principen antagen och man tvistar numera endast om formen; man synes förena sig om att valen böra ske medelbart genom elektorer. Senaten är i mångas ögon en försliten och onyttig institution. Man vill en konstituerande suverän församling, som skall hafva det värfvet att rädda Spanien. I denna punkt råder en sådan enstämmighet, att det skulle vara en sörplumpning att gå i motsatt riktning. Det råder en viss köld mellan drottningen och Espartero. Första diskussionsämnet dem emellan var enkedrottningens öde. Isabella vill att hennes mor måste räddas till hvarje pris. Detta språk är helt naturligt i en dotters mun. Men segerhertigen Espartero är icke herre öfver situationen och han måste rätta sig efter omständigheterna, som äro starkare än han. Vidare har drottningen icke uten misshag sett Don Allende Salazars upphöjelse till minister. Salazar, Esparteros vän och förtrogne, skickades af honom till Madrid för att söreskrifva drottningen hans vilkor. Vid detta tillfälle skall han icke hafva visat drottningen den aktning och uppmärksamhet etiketten fordrar, en uraktlåtenhet som omständigheterna ursäkta, men som drottningen har svårt för att glömma och hvaröfver hon lifligt besvärat sig för Espartero. Salazar är icke destomindre minister och nar han svor drottningen embetseden, tillade han till den vanliga formeln dessa ord: Jag srår likaledes att försvara folkets rättigheter, ett tillägg, som icke är egnadt att försona honom med hofvet. — Pressen begagnar sin återvunna frihet med mycken värdighet. Valen utgöra hufvudämnet för dess polemik. — Manuel de la Conchas ställning till styrelsen är för ögonblicket en ganska kinkig omständighet. I revolutionens första hetta, i det ögonblick, då generalkapten Rocha var fullt sysselsatt att upprätthålla lugnet i Catalonien, anländer Manuel de la Concha, en bror till Cubas nye generalkapten Jos de la Concha, till Barcelona. Man emottar honom som en räddare och folket utnämner honom till generalkapten. Som då allt gick till nog revolutionärt och Concha imponerade mycket mera på massorna, an den sörre generalkapten, astradde denne i det allmännas intresse sin myndighet åt Concha, som utofvar den ännu med kraft och till allman belåtenhet. Men regeringen har ännu icke erkänt denna utnämning af folket och Espartero vill icke stadsasta den. (Concha har törut varit hans motståndare.) Concha sortsar imellertid med förvaltningen af Catalonien och det officiella bladet förblir stumt. Denna ställning kan icke vara länge, i synnerhet som Concha nyss samlat 20 bataljoner i Barcelona, en styrka, hvaröfver regeringen för ögonblicket icke kan disponera. — P. S. Flera hus i Madrid ha nyss blifvit visiterade af beväpnade skaror. En af dem sågs nyss utkomma srån ett hus vid gatan San Juan, der Sartorius och Collantes sa des vara dolda. Alla efterspaningar hafva varit såsanga. I Patrie läses följande detaljer från Spanien, daterade Madrid d. 7 dennes. Madrid var lugnt. Ministeren har ansett det vara rättvist att till hela armen utsträcka den ursprungliegen de korpser som deltagit i revolntjionen be