bassadörer blifvit utnämnde: I Paris, Olozaga, i London, Antonio Gonzalez; i Lissabon, Los Rios Rosas; i Wien, Alexander Mon; i Konstantinopel, Gonzales Bravo; i Rom, general Infante; i Turin, Pastor Das. Gazeta de Madrid af d. 8 innehåller en mängd officiella handlingar, som dock alla äro af underordnad vigt. 2:ne utnämningar må dock omnämnas: Pascuale Madoz, deputerad af progressistiska partiet, har blifvit civilguvernör i Barcelona, och Manuel Gomez generalsekreterare i inrikes departementet. Gomez, advokat i Logrono, hade åtföljt Espartero till Madrid såsom sekreterare. Det är första gången som han beklader en viktig befattning. Man förmodar, att han skall i någon mån neutralisera inrikesministerns inflytande, hvilken progressisterne anklaga för ljumhet. Man läser i Iberia, ett madriderblad, att portugisiska sändebudet berättas hafva fått i upp: drag af sin regering att föreslå den spanska en tullförening imellan de begge staterna på Pyreneiska halsön. Det talas äfven om en posttraktat och ett fördrag emot eftertryck. Espana berättar, att ministeren nu är komplett efter justitsministern Alonzos ankomst till Madrid. Det synes, heter det vidare, att den redan egnat sin uppmärksamhet åt det inre tillståndet, hvilket kräfver skyndsamma och kraftiga åtgärder, om man vill lugna allmänna opinionen, som blifvit alarmerad af hvad som tilldragit sig på flera orter och nödgat hederlige män, utan åtskillnad till politisk färg, att förena sig till ömsesidigt försvar och skydd. Landsvägarne erbjuda äfven föga säkerhet i allmänhet. Espana tror dock ingen anledning vara att befara, det oordningen skall fortfara. General Dulee väntas i Madrid. En del af de trupper, som bilda hans division, skola förstärka hufvudstadens garnison. Det säges att den nya ministeren ämnar utnämna en kommission som skall samla materialier till processen emot de störtade ministrarne. Enligt Diario Espanol har regeringen beslutat sig för nedrifningen af Barcelonas vallar, i enlighet med ett förslag af Manuel de la Concha. — Från Ciudad Rodrigo skrilves till Clamor Publico, att expremierministern Bravo Murillo förföljdes af 20 karabinierer på vägen till Portugal, men att det troddes att han skulle undkomma öfver gränsen. Rörande tillståndet i Barcelona lemnar en korrespondent i denna stad till en fransk tidning en mycket mörk, men troligen något öfverdrilven skildring. Förskräckelsen derstädes var, heter det, så stor, att på några dagar 17,000 pass blifvit utlemnade. Staden syntes öfvergifven. Ofveralit mötes blicken af kanoner, man upprifver de betäckta vägar som förbinda de detacherade sinsemellan och på samma gång göras sjukvagnar i ordning i anledning af koleran. Flera mordscener ha ägt rum i Barcelona och kringliggande byar. Korrespondenten harmar sig öfver den slapphet generalkaptenen Ramon de la Rocha visat, men har den tillfredsställelsen att berätta hans flykt till Frankrike, sedan den kraftfulle de la Concha öfvertagit hans post. Armåen är, enligt korrespondenten, delad i 3:ne partier: Esparteros, Narvaez och det Carlistiska. Generalernas myndighet är prekär. Fredagen den 4 utbröt ett militärupplopp på konstitutionsplatsen ibland bergsartilleriet och en infanteribataljon deltog i oordningen. Concha störtade sig ensam ibland de upproriske och lyckades för ögonblicket att återföra dem till deras pligt. Lördagen den 5 gjorde i sin tur besättningen i fåstet Moutjuich ett upplopp. Concha skyndade dit med 2:ne adjutanter och lyckades äfven återställa ordningen. Den 6 yppade sig partiella oroligheter i 2:dra jägarebataljonen, en af de bästa i armeen. Tre officerare och några soldater dödades. Concha störtar sig åter midt ibland de stridande och bringar dem till besinning af sina skyldigheter; men under tiden gjorde besättningen i citadellet myteri och stängde dess portar. Man måste betvinga det med våld och generalkaptenen lyckades deri först efter 3 timmars liflig strid. Här slutar korrespondenten. Striden den 10, hvarom en telegrafdepesch lemnar oss underrättelse, är således ej den första af det slaget i Barcelona. En telegrafdepesch från Barcelona, äfvenledes af den 10, törmäler, att 2:ne arbetare, öfverbeviste om att hafva varit anförare för de de band som plundrat fabriker, afrättats denna dag. Depeschen slutar med de orden: Förtroendet återvänder i vår stad. ENGLAND. Drottningens throntal vid parlamentets hemförlofvande var helt kort. Blott venne punkter deri voro egentligen egnade kriget och de lyda som följer: Med Fransmännens kejsares uppriktiga samverkan skola vi bemöda oss att med eftertryck qväsa denna Rysslands maktoch stridslystnad, som nödgat oss griva till vanen för att färsvara en hands