Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1854, sida 1

Neutralitet eller Krig? (Forts. fr. N:o 188). I det afseendet är förhållandet helt enkelt, att nådvändihheten inträder snart med sin oemotståndliga kraft. Vestmakterna kunna, efter allt menskligt förutseende, äfven om Ryssland skulle låta förmå sig till fredsunderhandlingar i höst, icke låta sina flottor lemna Östersjön. I sådant fall skulle dessa makter åsidosätta de snart sagdt enda garantier de ägde, för fredens fullgörande. Genom sin skonsamhet att ej redan för två månader sedan förmå Preussen och Scandinavien till att förklara sig mot Ryssland, hvilket de städse egt i sin makt, så vida ej dessa länder ville se sin handel och sjöfart förstörd, hafva de försummat möjligheten, att så tidigt utföra sitt anfall, att Rysslands makt, bruten, kunde medgifva största delen af flottornas hemgående vid vinterns annalkande. Oförklarligt nog, synas dessa makters krigsstyrelser haft högst ofullständiga begrepp om Rysslands och Finlands kuster, hamnar, flottstationer, fästningar, o. s. v.; och besynnerligt är, att de ej vetat förskaffa sig upplysningar och råd af kunnige svenske män, som säkert gerna offrat både tid och lif, för befordrandet af den stora sak, hvarför vestmakterna nu upptrådt. Så har man hört omtalas planer att taga Åland, för att kunna låta flottorna der öfvervintra, eller då man fann, att detta al flera skäl ej är tillrådligt, att bemäktiga sig Osel och Dagö, i samma ändamål, hvilket är lika gagnlöst, eller rättare omöjligt, då ej passande hamnar der finnas. Nu nödgas de i höst låta så stor styrka qvarblifva i Östersjön, att icke endast den ryska kan hållas instängd i stationerna, till dess hela finska viken isbelagt sig — och osäkert är, om ej på samma gång svårigheter uppstå, att passera Belterna och Sundet — utan att äfven vid första öppet vatten nästa år blokader af de fiendtliga hamnarne kunna återbörja. Huru kunna utföra detta? Dertill finnes blott en enda möjlighet, utan Sveriges eller Danmarks bistånd — och äfven detta sednare rikes hamnar äro nog aflägsna för ändamålet. — En enda möjlighet, sade vi — och den är: Gottiands besdttande! —