Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1854, sida 2

ven, såg han ingenting hellre än alt de under billiga vilkor kunde besitta, odla och lefva på sin jord i ett mera sjelfständigt obervende. För de sattise vakade han med outtröttlig omsorg och var deras bästa stöd och deras tillit, som aldrig undandrog dem sin hjelp eller förtöttades under hemsökelser af svärare tider. På sjelfva sotsangen lär det folk, som han så vårdat och alskade. mest föresvafvat den döendes öga och han säges framför allt hafva onskat att icke hans jord eller hans bönder efter hans död lemnades i händerna på tyska eller andra utländska arrendatorer för att genom utpressningssystemer förstöra hans påbegynta verk. Också lär godset sörja honom såsom sin förste välgörare och har kanske skäl at ropa, att en sådan husbonde återkommer aldrig mer. Rörande ställningen i Finland innehåller Umeåbladet följande utdrag ur ett bref från en enskild person i Österbotten: — — — — Ivad Finngubbarne säga? Jo, innan de erhöllo riktig förklaring, att det icke var en vanlig rysk utskrifning, utan en uppsättning af det gamla roterade regementet, som kejsarens ukas om skarpskyttebataljonernas återuppsättning åsyftade, var här ett allmänt missnöje bland allmogen; men sedan blefvo sinnena något lugnade, ehuru vid sjelfva uppgörelsen många byalag helt och hållet protesterade emot befallningen, ja, hela Nerpis socken nekade, på den grund, att Åsrihetstiden ej ännu är tilländagången. På denna invändning fästades naturligtvis intet afseende, utan förelades dem endast till efterrättelse vilkoren, som äro att soldaten erhåller 4 tunnor råg, 2 t:r korn och 2 t:r hafra i stället för torpena, som helt och hållet försvinna. Tillika skall bonden bekosta en beklädnad, bestående af en grå vadmalsrock, ett par byxor af samma tyg, ett par skor och en skjorta. Bataijonerna skola vara i denna drägt komplett kostymerade den 22 Augusti, då manskapet sammandrages för att börja excercisen och tillika utgöra Finlands försvar. Någon författning om beklädnaden i öfrigt har ej ännu utkommit, och det är ej heller bekant om kronan skall bekosta bataljonerna någon bättre uniform. Underbefälet kommer att bildas af sammanrafsade personer ur alla samhällsklasser, såsom afdankade skrifvare, bokhållare och gesäller m. m. Det löftet lemnades allmogen att bataljonerna ej skulle behöfva gå utom sitt lands gränser; men derpå litar ingen. — Med postiljonen ingick i går (den 31 Juli) underrättelse, att 5 fregatter af den förenade flottan lågo utanför Gamla Karleby; vidare vet jag ej. — Sympathierna för ryssarne äro här i landet delade. De högre tjenstemännen och ur-sinnarne äro mycket böjda för dem; men folket i det nedre landet och efter sjökusterna önskar i allmänhet förlossningens timma, enär de inse att förr eller sednare kommer den stund, då oket pålägges dem med mera eftertryck än hittills. De mera sansade här i orten frukta ej så mycket Svenskarnes ankomst, om nägot sådant företag ifrågakommer, som fastmera för den händelse att Ryssarne skulle nödgas utrymma landet, då Ryssarne ämaa sköfla och bränna hvad de öfverkomma. Dylika hotelser hafva verkligen utgått från -vederbörandes munnar. Man har dersöre att emotse ett hårdt motstånd af de nyutbildade bataljonerna, för den händelse att något infall företages. Före krigets egentliga utbrott kunde man höra fällas många goda yttranden, men på sednaste tiden hafva de blifvit ryss-vänner allesamman. Äfven den, som man känner för den mest svenskt sinnade, talar nu helt annorlunda än tillförene. Af hvad anledning detta härleder sig inser en hvar ganska lätt: det är den jernhand, som hvilar öfver hvar och en, som vågar nysa utan tillåtelse. I Helsingfors har en handlande försvunnit, utan att lemna ringaste spår efter sig, efterlemnande hustru och barn, för ett yttrande, som var i det hela en bagatell. Likaledes fick en glasblåsare vid Pertoms glasbruk nyligen helt oförmodadt sina pass sig tillställde, för snart sagdt ingenting. — Hit har ej kommit mera militär och ganska säkert få vi bjelpa oss på egen hand. I Gamla Karleby fjeska enskildta personer ganska mycket för stjernor och band, och man kunde nästan tro sig, i detta afseende, vara förflyttad till Sverige; men lycksökarne torde nog så betala kalaset när Engelsmännen helsa på nästa gång. Det dråpliga batteriet i Wasa lär nu vara särdigt; det är så anlagdt att ingen båt, som går djupare ån 4 å 5 fot, kan på närmare håll operera emot detsamma; men på något afstånd och i sjelfva sarvattnet kunna större farkoster, dock ej öfver 8 å 9 fots, obehindradt beskjuta batteriet, hvilket är byggdt på ett sätt som troligen vid första skotten från en fiende saller öfver ända och sjelf dräper sina försvarare. Det prydes för närvarande af 6 kanoner, hvilka hålla 31 tum i diameter. — Mera framdeles, om jag kan erhålla någon säker breslörare. -— PE