Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1854, sida 2

Unrikes Nyheter. Cötheborg. Från Christinehamn skrisves under den 9 dennes, att ångfartyget Borgvik, som ankom dit Lördagen förut, varit ute för en stark storm i närheten af Aspholmarne, hvarigenom åtskilligt gods gick förloradt, såsom 2:ne fastager, det ena innehållande konjak och det andra destilleradt bränvin, och värde öfver 300 rdr, 2:ne fastager tran, i värde uppgående till omkring 160 rdr rgs m. m. En af besättningen blef af en störtsjö, som slog öfver fartyget, kastad öfver bord, och hade säkert omkommit, om icke en gosse lyckats att få tag i håret på honom, och med tillhjelp af en annan störtsjö, som kom från motsatta sidan, blef han uppkastad på fartyget. Kapten Lindblad stod sjelf vid rodret och, enligt hans berättelse, slogo böljorna så högt öfver fartyget, att han emellanåt ej kunde af besättningen varseblifyva mera än deras hufvuden. Kgl. Maj:t har, enl. Blekingsposten, befallt, att premier-löjtnanterne Rudbeck och Ameen skola under nu anbefallda expedition med skrufskeppet Carl XIV Johan aptera dess kanoner för koncentrerad riktning, efter inom franska marinen för närvarande begagnande system, samt anställa jemförelse mellan detta och hvad i gällande artilleri-exercis-reglemente för seglande fartyg i berörde hänseende finnes beskrifvet. Man läser i , Malmö nya Allehanda Disponenten af Svenstorps säteri friherre Axel Gyllenkrook afled i Köpenhamn den 10 Juli, 46 år gammal. Utrustad med alla hjertats och förståndets ädlare egenskaper, var friherre G. en menniskovän i ordets skönaste bemärkelse, rättänkande, gifmild, ömsint och ädelmodig, hvilket, i förening med hans öppna och redbara väsen, hans borgerliga anspråkslöshet och liflighet i umgänget, gjorde honom älskad och värderad af alla som kände honom, liksom nu saknad och begråten efter döden. Mot sina underhafvande var han en faderlig vän, ett säkert skydd och tröst under behofvet, och bland de ädlingar, som anse det för sin högsta ära att hafva bergade och välmående bönder och längt ifrån att som så ofta sker utpressa deras sparsamma idoghet och arbetsamhet till yttersta skärf