Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1854, sida 3

begagnad å Feedrelandets ossicin. Vi hafva med afsigt dröjt att yttra oss derom, emedan . vi ville vara fullkomligt säkra i vårt omdöme och vi ganska väl visste, att vid en så kombinerad maskin, som erfordrar en så stor noggrannhet i detaljernas utförande, kunde det praktiska användandet erbjuda svårigheter, om hvilka man icke förut haft något klart begrepp. Det gläder oss att nu kunna afgifva det vittnesbörd, det maskinen öfverträffat vår djersvaste förväntan, och att dess allmänna användande utan tvifvel skall komma att bilda epok i boktryckerikonstens historia. Det kan icke vara vår afsigt att här meddela en beskrifning öfver maskinen, dels af det skal, att en beskrifning, äfven med en noggrann teckning, torde vara svår att förstå för den som icke sett sjelfva maskinen, dels äfven emedan uppfinnaren, i Industri-föreningens qvartalsberättelser, 14:de årg. 2:a häftet, sjelf meddelat en sådan, till hvilken vi kunna hänvisa. Vi vilja här blott fästa uppmärksamheten vid några af de genom maskinen vunna fördelar. Hvar och en, som något känner till sättningskonsten, skall medgifva att sättningen af 200 rader, eller cirka 11,200 bokstäfver, är ett ganska drygt arbete för en sättare på en dag; med maskinen hafva tvenne sättare (ty maskinen erfordrar en sättare till den egentliliga sättningen och en annan, som ombryter det uppsatta från maskinens rännor till rader) på en dag satt 800 rader och samtidigt dermed har maskinen äfven aflagt 800 rader. då den aflägger lika myket stil som den använder; 2 sättare med maskinen hafva således utfört 5 sättares arbete, enär en sättare icke på en dag kan aflägga mer än 800 rader. Det är naturligt att någon öfning erfordras, innan en sättare med fördel kan använda maskinen, men det är otvifvelaktigt, att man hastigare kan lära att sätta med maskinen, än ur en vanlig stilkast. Utom fördelen i tid, hvilken naturligtvis gör dess begagnande ekonomiskt fördelaktig, då besparingen af blott en enda sättares lön gilver en ränta å maskinen af mer än 15 94, gifver maskinen redan nu ett riktigare resultat än handarbete. De fel, hvilka i korrekturet äro svårast att upptäcka, såsom uppoch nedvända bokstäfver, eller bokstäfver af oriktig stil, med ett ord fel, hvilka förorsakas genom afläggning i ett oriktigt fack eller i en oriktig kast, kunna alldeles icke förekomma vid sättning med denna maskin, då den alltid uppställer bokstäfverna riktigt och aldrig kan aslagga oriktigt. Hvar och en som vet, hvilket arbete nyuppfunna maskiner vanligen lemna, jemnfördt med handarbetet, måste öfverraskas af, att denna första och hittills enda maskin i sitt slag straxt lemnar, icke blott ett lika godt, utan tillochmed bättre arbete, än det bästa handarbete. Men den fulländning, hvarmed maskinen blifvit utförd, har också blott blifvit möjlig derigenom, att uppfinnaren i sig förenar de dertill nödvändiga tvenne egenskaperna af en skicklig sättare och en utmärkt mekanikus; den förstnämnda gjorde honom bekant med de oräkneliga svårigheter, som voro att besegra, och den sednare satte honom i stånd att verkligen besegra dem, hvilket han gjort med ett mästerskap, som framkallat alla deras beundran, hvilka sett maskinen. Uppfinnaren har genom denna maskin, försåvidt den är en afläggnings-maskin, på ett lika sinnrikt som enkelt sätt löst den hittills för omöjlig ansedda uppgiften att åstadkomma en maskin, som läser, och som dertill läser med en aldrig selslående noggrannhet, aldrig läser ett ar för ett un eller ett för ett 3. Denna egenskap — att den tillika är en afläggningsmaskin — åtskiljer denna sättningsmaskin från alla föregående sådana och den förändras derigenom från en intressant kuriositet, hvilket de hittills uppfunna sättningsmaskinerna varit, till en praktiskt nyttig eller rättare oumbärlig sak, som i hvarje väl ordnadt boktryckeri innan kort skall uttränga handarbetet. Och det är kanske en af denna uppsinnings vackraste sidor, att, med detsamma den aflägsnar det egentliga handarbetet, förädlar den den del, hvilken den lemnar öfrig; i stället för det rent mekaniska, sätter den sig sjelf, men åt det mera andliga, det som fordrar eftertanka, gifver den liksom en ökad betydelse; maskinen läser väl de enskilda bokstäfverna och tecknen, men det är liksom på det att ett desto högre värde må kunna sättas på hvad de betyda i deras sammanhang. Red. af Fedrelandet tillägger slutligen att den, såsom bevis på dess öfvertygelse om maskinens ändamålsenlighet, beställt ytterligare ett exemplar af densamma. .mn2 412