Storhertigens Hof. (Öfversattning från Franskan.) (Forts. sr. N:o 176.) — Men, herr baron, fortfor Florival, det skulle kanske finnas ett medel att arrangera saken. Jag yrkar icke bestämdt på att få er hustru i andra giftet! — Ack! min herre, återtog ambassadören, ni återger mig lifvet! — Ja, men jag återger eder ej friherrinnan utan vissa vilkor. — Tala! hvad begär ni? — Först och främst detta handelsfördrag, som ni måste underteckna sådant grefve Lipandorf uppsatt det. — Jag samtycker dertill. — Det är icke allt; ni skall begifva er till mötesplatsen i; mitt ställe, uppstiga i postschäsen och resa härifrån med er maka; men, för att ej bryta emot de diplomatiska konvenanserne, måste ni först här på bordet skrifva ett bref till furst Maximilian; ni skall deruti säga honom, att, då ni ej kan ingå på de vilkor han föreslår, så afstår ni, i er herres namn, från den höga föreningen. — Men, min herre, betänk då att mina instruktioner. .. — Nå väl, uppfyll dem noggrant; var en god ambassadör, men en olycklig och ruinerad man, en man utan hustru och utan hemgift . . . Ni återfinner dock aldrig den dubbla skatt, ni förlorar, herr baron! En skön maka och en million sloriner ... man har icke två gånger i sitt lif en sådan lycka. Skall jag taga assked af er? Betänk att friherrinnan vantar! — — Jag går dit ... Gil mig detta papper och denna penna, och haf den godheten att diktera för mig, ty jag är så förvirrad! ... Sedan brefvet var skrifvet och handelstraktaten undertecknad, upplyste Florival baronen om mötesplatsen. — Jag sordrar af er ett löste, tillade den unge mannen, och det är, att ni uppsör eder som en adelsman mot er maka,