reser sig Bomarsunds fästning, en jättestor anläggning, hotande Sverige i söder, Finland i norr och dominerande i vester och i öster den segelled, som från åländska arkipelagen sträcker sig å ena sidan till Finska och å den andra till Bottniska viken. Efter vårt besök å Bomarsund under vintern 1852 hafva fästningsarbetena nått sitt slut. De bestå af två ofantliga fyrkantiga byggnader, skiljda från hvarandra med ett afstånd af 5 till 6000 alnar. Hvardera med en höjd af två våningar, äro de försedda med väldiga bröstvärn och i sidorna af deras tjocka granitmurar och vallar visa hundradetals gapande mörsare sina svarta mynningar. Till höger och venster finnas spridda präktiga hvita och röda torn, prydda med ryska flaggan och tjenande till vedetter. (Om nämnda befästning skrifver en annan författare: Vid Alands ost-kust har kejsar Nicolaus låtit uppföra starka såstningsverk, som beherrska farleden vid Bomarsund. På en af dessa punkter helt nära intill byn Skarpans, står ett fäste i form af en mot stranden vänd halfmåne, med hvälfda kaserner och 120 kanoner. På åtskilliga ställen i närheten är början gjord till uppförande af flera spridda fästen. Men nyttan af dessa befästningar är ganska ringa och står icke i något förhållande till derå nedlagda kostnader. På de sattiga öarne skall ingen förgripa sig, och vid dem finnas inga skepp och inga skeppsdockor att beskydda. Lika så litet kunna de hindra fiendtliga flottor att passera,). (Gottl. läns tidn) Lau Esa a a ) A EE