Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1854, sida 1

honom. Har torde man dock böra upplysa, att kursursten af Biberack var passioneradt intagen uti prinsessan Hedvig. Baronen skulle således triumfera genom händelsernas makt och furstens af Hanau bestämda vilja, så sramt icke premierministern lyckades uppfinna några nya stämplingar för att förstöra ambassadörens kredit och tvinga honom sjelf till afresa. Balthazar hade redan vidtagit sina mått och steg och gifvit Florival sina instruktioner, då furst Maximilian mötte honom i den till palatset stötande trädgården och anhöll om ett ögonblicks enskildt samtal. — Jag är till Ers Höghets tjenst, svarade ministern vördnadsfullt. — Jag skall gå rakt på saken, herr grefve Lipandorf, återtog fursten. Jag är enkling efter en prinsessa af HessenDarmstadt, med hvilken jag förmälde mig för att tillfredsställa politikens fordringar. Tre söner blefvo frukten af denna förening. Nu vill jag knyta nya band; men den här gången behöfver jag ej uppoffra mig för statsskäl; jag har i sinnet att ingå ett inklinations-parti. — Om Ers Höghet visade mig den äran att begära ett råd af mig, så skulle jag säga, att detta är er fullkomliga rattighet. Sedan en furste upposlrat sig för sitt folks lycka, bör han också hafva rättighet att tänka något på sin egen. — Ja, är det icke så? . . . Nu, herr grefve, vill jag för er yppa på hvilken mitt val fallit: jag älskar fröken Rosenthal. — Fröken . . . Delia. — Ja, min herre, fröken Delia, grefvinnan af Rosenthal, och jag får tillägga att jag vet allt. — Hvad vet ni då, Ers Höghet? — Jag vet hvem hon är. — Ah! — Det var en djup hemlighet. Och huru har Ers Höghet lyckats upptäcka den? Det är mycket enkelt. Storhertigen har gifvit mig del I — — Jag borde ha kunnat ana det! — Han ensam kunde det också, och jag skattade mig lycklig att jag vände mig direkte till honom. Då jag först frågade efter den unga grefvinnans familj, hade Storhertigen svärt att dölja sin förvirring; då gaf mig fröken Rosenthals stallning mycket att tänka på: ung, vacker och ensam i verlden, utan föräldrar, stöd eller ledare, allt detta syntes mig misstänkt. Jag