Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1854, sida 2

borgare till sots och till häst hade utom staden varit hertigen till mötes och voro nu blandade i tåget. Nägra voro der som simpla amatörer, men andra voro beväpnade och representerade nationalgardet. Infanteriafdelningen hade en slags provisorisk uniform, beI stående af en åtsittande blus och en mösa med ett grönt band bärande devisen: konstitutionen eller döden! General San Miguel red vid sidan af vagnen. Tåget bestod af 3 å 4 andra vagnar, hvari figureraI de några högre officerare med sina ordnar, en deputation af juntan och en annan af kommunalstyrelsen i Madrid. Denna sistnämda hade dessutom skickat sina pedeller, hvilka i sina lysande uniformer åkte i en egen vagn, framför hvilken redo alguaziler eller vaktmästare, likaledes i uniformer. Med möda kunde hästarne och vagnarne bana sig sen väg genom folkmassan, isxnnerhet när man nalkades Puerta del Sol, der Alcalagatan mycket afsmalnar. Det syntes som om folket ville nedtaga Espartero ur vagnen och omfamna honom. Referenten blef kuilskuffad af en karl, som rusade fram ropande: Que le de un abrazzo! Hertigen emottogs öfverallt på sin väg med dundrande välkomsthelsningar och lefverop. Fruntimmern viftade med sina näsdukar och nedkastade dem äfven med tryckta blad. I hörnet af Puerta del Sol och Alcalagatan släpptes dusvor, prydde med gröna band. På gatan Mayor såg det ut som om Espartero skulle qväfvas under det regn af blommor, hvarmed han öfverhöljdes. Dessa scener af ett helt folks hänryckning hafva en karakter af storhet, som förorsakar rörelse. Vid Puerta del Sol trådde nationalgardets vakt i gevär och mera än en af dessa käcke medborgare sågs med ena handen hålla geväret och med den andra näsduken för att torka sina ögon. En korrespondent i UInnep. Belge skrisver, att allvarsamma män, fria från politiska passioner, med smärta bemärkt, att under det 50 å 60,000 menniskor vid Esparteros intåg utstötte ropen: Lefve 1837 års konstitution! lefve Espartero! lefve alla folkets befriare! ned med tyrannerna! ned med sängkammarregeringen! I galgen med tjufvarne! ingen enda ropat lefve drottningen! På samma gång som Espartero intågade i Madrid inryckte derstädes 3000 man trupper trån Saragossa och Valladolid. På aftonen d. 29 höll ODonnel genom Atochaporten ett icke stort mindre lysande intåg i husvudstaden än Espartero. Namnde port var utsirad med en präktig triumfbåge egnad Spaniens råddare. Espartero stod upprät i vagnen och helsade till höger och venster på det sätt, att han utbredde armarne och sedan korslade dem öfver hjertat för att åter utbreda dem. Han är en man af ett ädelt och skönt utseenI de. En manlig kraft blandar sig i hans drag med uttrycket af en dällspord redbarhet och godhet. Klockan 3 9 anlände tåget på palatsets borggård. Espartero gick upp till drottningen. Lefve-ropen fortforo efter hans inträde i palatset och fördubblades i det ögonblick, då man beräknade honom träffa drottningen. Om en qvart började några rop: Al balcon! (till balkongen!) blanda sig med lefve-ropen och allas ögon riktades på den stora balkongen, hvars jalusier förblefvo obarmhertigt tillslutne. Sammankomsten förlängdes ännu en halftimme, och i det ögonblick, som Espartero åter uppsteg i sin vagn, visade sig drottningen på balkongen utanför sina enskilda rum. Hela massan vände sig då emot henne, viftande med sina hattar och ropade: Lefve drottningen! lefve den konstilutionella drottningen! Espartero, stående i vagnen, som åter satts i rörelse, vände sig emot drottningen och blan dade sina lefverop med solkets och vistade likaledes med sin hatt. Drottningen, som såg mycket munter och lycklig ut, besvarade folkets och Esparteros helsningar genom att vifta med sin näsduk, hvilket imiterades af konungen, som sted vid hennes venstra sida. Detta utbyte af helsningar emellan drottningen och folket sortsar en stund efter Esparteros försvinnande. Slutligen bjöd drottningen massan ett sista farväl och lemnade sedan balkongen, då folket genast åtskiljdes. ITALIEN. Efter bildhuggaren Constantinis afrättning i Rom har man på gathörnen i denna stad funnit tryckta plakater med de orden: Romare! att hämnas det oskyldiga blodet är en rättvis och heroisk handling. Hamdens timma är icke långt borta. Polisen har förgälves efterspanat upphofsmännen härtill. En dof gäsning råder ibland folket. Man har bemärkt en stor rörelse i österrikiska arm6en i Italien, Österrikiska trupper marschera mot piemontesiska gränsen under förevänning att bilda en sundhets-kordong i anledning af koleran. Alla sundhetskordonger och spärrningar hafva ej hindrat koleran från att hemsöka Neapel, der den likasom i Rom och Toskana gör förfårande framsteg. Aldravärst grasserar den dock i Genua. Farsotens hörjningar i förening med en hop alarmerande rykten hade framkallat en stark oro i sinnena uti denna stad. Denna oro ansågs dock böra hafva lagt sig under de besök som några ministrar och konungen gjort derstades. Den sistnämnde hade varit på alla kolera-sjukhusen och tröstat och uppmuntrat de sjuke, ett exempel som flertalet af hans kolleger nog skulle akta sig för att följa! SCHWEIZ. När den nye österrikiske gesandten Kubeck öfverlemnade sina kreditiver, meddelade han äfven en depesch från österrikiska utrikes-ministern Buol, som deri yttrar den önskan att bilaggandet af de återstäende stridigheterna hanskjutes till en af schweiziska och österrikiska ombud semmansatt kommission. AA —