Den lII Augusti. I Aftonbladet för i Lördags förekommer en uppsats, med den kända signaturen hvilken något afviker från den ställning red:n sjelf på sednare tid intagit i krigsfrågan. Denna uppsats är i mer än ett hänseende anmärkningsvärd, icke blott för de åsigter den uttrycker, utan ock till följd af den erfarne, skarpsynte författarens auktoritet. Förf:n yttrar till en början: Om grundadt hopp och utsigt finnes för handen att de skandinaviska rikenas aktiva biträdande af vestmakternas förbund kan leda till ett verkligt stäckande af Rysslands öfvermskt för framtiden, till Sverges och Europas fredande för den öfverbängande dubbla faran af det för nationaliteterna hotande kossackväldet och af dess andligt dödande och förstenande inre styrelsesystem; då är intet offer till detta ändamåls vinnande för stort af en nation, hos hvilken man ännu icke kunnat tillintetgöra kärleken till friheten eller de nationella hågkomsterna; då är det en pligt för enhvar att våga både förmögenhet och lif för att kunna lemna ett tryggadt fädernesland i arf åt efterkommande. Men, tillägger han, man kan icke dölja för sig, att ett krig är lättare beslutadt än ut