Storhertigens IIof. (Öfversättning från Franskan.) (Forts. fr. N:o 173.) Wilfrid, omskapad till förste hofmästare, inträdde nu och underrättade Hans Höghet om, att bordet var serveradt. Am bassadören och hans maka hade blifvit inviterade till dinern, äfvensom alla hofmännen. Adjutanten placerades vid friherrinnans sida, men baronen vid andra ändan af bordet. Hans själslidande förlängdes. Florival fortsatte det ljufva samtal, hvari fru Pepinster fann så stort nöje. Diplomaten smakade ej en bit. Men det fanns äfven en annan person, hvars drag förmörkades för Florivals beteendes skull; det var mademoiselle Delia, grefvinnan Rosenthal. Efter dinern tog Balthazar, hvilken ingenting undföll, henne afsides och sade: — Ni ser väl att det är en rol han spelar i den pjes vi uppfört ända sedan i morgons. Skulle ni blifva orolig, om han på scenen gjorde en af edra kamrater en kärleksförklaring? Här är det ju på samma sätt; allt det här är ingenting annat än ett theater-puts; när ridån är nere, skall han återvända till er. En kurir anmälte, att de höga gästerna voro vid sista ombytet, en lieue från Carlstadt. Storhertigen beredde sig att, jemte grefve Reinsberg och några officerare, gå dem till mötes. Natten var redan inne, då furst Maximilian af Hanau och hans charmanta syster anlände till palatset; de gingo endast igenom stora salen, der hela hofvet var församladt, och begålvo sig derpå till sina rum. — Nu, sade Storhertigen, är pjesen börjad; måtte himlen bistå oss! — Var trygg! svarade Balthazar. Jag behöfde endast kasta en blick på furst Maximilians ansigte, för att genast inse, att allt gick väl och utan att väcka ringaste misstanka. Redan nu hafva vi genom svartsjuka baron Pepinster fast, och min lilla theaterälskarinna skall nog gifva honom att göra, så att han ej får tillfälle att tänka på sin herres affärer. Edra ange: lägenheter äro i goda händer. Vid furstens och furstinnans uppvaknande helsades de mec en morgonmusik, uppförd af regimentets musikanter. Vadre