Folignys behag. nordiska hos. Endast förbudet att vid äfventyr af vite uttala ett enda tyskt ord, fann prinsessan högst originelt. Hon försökte för roskull att narra någon af damerna, att fela mot förbudet, men hon spillde förgäfves all sin möda. Efter återkomsten från promenaden samlade sig furstarne och hofvet i palatsets små-rum. En pikant konversation började aftonens nöjen; derpå satte sig hofkapellmästaren vid pianot och mademoiselle Dålia sjöng en stor aria ur en ny opera. Hon firade en verklig triumf. Furst Maximilian hade under promenaden varit högst uppmärksam mot grefvinnan RoIsenthal; den unga aktrisens älskvärda sätt och qvickhet hade lvisserligen redan hänryckt honom, men den tjusande röstens sörledande behag skulle alldeles förvrida hans hufvud. Passionerad för musik var fursten alldeles förtrollad; Dålias toner inträngde i hans själ. Då hon slutat sin första aria, bad han henne om ännu en, och den älskvärda sångerskan sjöng en duett med adjutanten, tenoren Florival de Reinsberg, och vidare, på nya, enträgna böner, en trio ur en komisk opera, hvari deltogo öfverhofstallmästaren Similor, baronen och barytonen Kockemburg. Här voro våra artister på sitt verkliga salt; deras triumf var fullkomlig. Oaktadt sin förbehållsamhet, värdigades furst Maximilian att förklara sin rörelse, och friherrinnan Pepinster, alltid obetänksam i sina uttryck, sade att med en sådan tenorröst, kan en adjutant ernå allt. Det är lätt att föreställa sig hvilka miner baronen gjorde vid detta yttrande af hans maka. Följande dagen bjöd Storhertigen sina gäster på jagtens nöjen. På aftonen dansade man. Det hade varit fråga om att invitera de förnämsta borgarefamiljerna i staden, för att befolka palatsets salonger, men fursten och prinsessan hade anhållit att få tillbringa aftonen inom slutet sällskap. — Vi äro fyra damer, hade prinsessan sagt, i det hon vis sade på prima donnan, Dugazon Foligny och den naiva, mer behöfs ej för att bilda en kontradans. Kavaljerer fattades ej; Storhertigen, förste älskaren, betjenten, komikern, den stora utiliteten och furst Maximilians adju: tant, grefve Darius de Mobrienz, som icke var känslolös föl 2 ST 2 Forts.) NÄ: 2