Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1854, sida 1

— Det skulle måhända kunna finnas ett medel! utropade Balthazar efter ett ögonblicks öfverläggning. — Ett medel? Tala! hurudant det än må vara, så går jag in derpå. — Ett besynnerligt och djerst medel! fortfor Balthazar. — Det gör ingenting! jag är beredd att våga allt. — Ni måste dölja er öfvergifna belägenhet, åter befolka detta palats, hafva ett hof! — Ja. — Tror ni, att de hofmän, hvilka lemnat er, skola lyda er kallelse och samtycka att återkomma? — Nej, aldrig. Har jag ej sagt er, att de blifvit bestuckne af mina fiender? — Skulle ni kunna finna några andra bland edra förnämste undersåter? — Omöjligt! Det finnes ganska få adelsmän bland mina undersåter. Ack! tänk om jag kunde improvisera ett hof! — äfven om jag dertill skulle använda den ringaste borgare i Carlstadt ... — Jag har något bättre att söreslå er. — Hvad då? — Mina komedianter. — Hurul ni vill att jag skall bilda ett hof af edra aktörer och aktriser ? — Ja, Ers Höghet, och ni skulle ej kunna finna något bättre. Betänk att mina komedianter äro vana att spela alla slags roller, och således genast skola finna sig alldeles obesvärade såsom förnämt folk. Jag ansvarar er såväl för deras talang, som för deras tystlätenhet och redlighet. Så snart edra höga gäster afrest, och ni ej mer behöfver dem, skola de nedlägga sina embeten och värdigheter. Betänk också att ni icke har något annat val. Tiden hastar, faran står för dörren, ni får ej tveka längre. — Men, om en sådan list blefve upptäckt! ... — Detta är endast en supposition, en chimärisk fruktan. Om ni deremot ej vill våga hvad jag föreslagit er, så är eder olycka gifven. I 1 so