Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1854, sida 2

Styckegods. ILYCKOSKIILIIHEarnC. För några år sedan afled i Berlin en genom sina besynnerligheter bekant gammal enka, Thomas, och efterlemnade en ganska betydlig förmögenhet, som var gömd i källaren och under golfvet i ett på lång tid af ingen besökt hus. Ibland enkan Thomas qvarlåtenskap besunno sig bland annat slera säckar kopparskillingar (Dreier) från Fredrik den stores tid. En kladmäklare inropade dessa mynt och fick det kloka infallet att sälja dem ett och ett i sender, under namn af ,enkan Thomas lyckoskillingar. Mannen gjorde en briljant affär; från alla håll strömmade vidskepligt folk till honom; för hvarje dag och slutligen för hvarje mivut blefvo skillingarna dyrare och de sista skola betalts med guld. Om den kloke klädesmäklaren icke ånyo försett sig med dylika mynt, af äldre eller yngre datum, veta vi ej — men nog af, en dag var förrådet slut, och djupt bedröfvad smög sig ett ungt, vackert fruntimmer från Behrenstrasse ut ur klädesmäklarens bod. En köpman frän Friedrichsstrasse hade kommit öfver den sista af dessa mohikaner och gömde honom sorgsalligt, som en helgedom i sin portemonnaie, och hvarje lyckadt företag tillskref han dess underbara kraft. I Juni månad detta år gjorde han en resa till Karlsbad. Han skulle der betala värden för mat, men hade inga småpenningar, och värden kunde ej eller gifva bonom tillbaka på större, men gjorde honom uppmärksam på ett kopparmynt, som låg i hans portemonaie. — Nej, icke för alla verldens skatter gifver jag ut detta! Det är en af salig Thomas lyckoskillingar! Värden studsade och började bjuda — fem, tio, tjugo gyllen — men förgäfves! Berlinaren höll sitt myut fast. Gåsterne blefvo nyfikne, hvar och en ville se och äga trollpenningen: man öfverbjöd hvarandra, och hade fatalisten gifvit med sig, så skulle han beqvämt kunnat betäcka hela sin resa med sin skilling. Åudtligen kom en äldre man fram till honom och hviskade några ord i hans öra. Han steg upp och gick med gubben på hans rum, och — följande dagen talades i Karlsbad allmänt om en förlofning emellan den vackra berlinskan från Behrenstrasse och lyckoskillingens ägare.