Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1854, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. På anmälan, var åkaredrängen A. Hansson, i Måndags inkallad i polisen för det han på Södra Larmgatan, då han der mött artilleristen Billis, som varit i tjenstgöring, skulle ha gifvit honom två slag i ansigtet, hvaraf blodvite uppkommit, hvilket föranledde Billis, isynnerhet som Hansson äfven försökt att fräntaga honom sabeln, att till sjelfförsvar göra bruk af densamma, hvadan Billis med klingan tilldelade Hansson några rapp öfver armen. Svaranden, som bestred angifvelsen, förklarade att då han kommit körande med en kärra, hade Billis, hvilken haft sabeln släpande på gatan, icke velat gå ur vägen, hvarför svaranden steg af åkdonet och sade sig vilja visa honom huru han borde bete sig med sabeln, så att den icke skulle förorsaka oljud. Häröfver blef Billis uppretad, drog pliten och trakterade svaranden med några hugg öfver ryggen, hvilket Hansson endast parerade undan, utan att dervid tilldela målsegaren något slag, Af undersökningen i öfrigt inhemtades, att Hansson, i oträngdt mål, först tilltalat Billis, som kommit gående med sabeln släpande på gatan, hvilket Hansson sagt sig, som gammal krigsbuss, vilja lära honom att förekomma, enär en hake funnes vid gehänget. hv rpå sabeln skulle upphängas. Billis, forargad öfver d tta i hans tanke onödiga råd, betänkte sig icke länge, utan drog blankt och gick sin motståndare på lifvet, dervid Hansson undfägnades med flera hugg öfver armen och ryggen; men Hansson fick snart fast i klingan, hvarefter brottning härom uppstod, då Hansson yttrade sig vilja bryta af densamma. Ehuru striden på så sätt utkämpades, hindrade detta dem likväl icke att emellanåt gifva hvarandra en sinkadus med knuten näfve, tills omsider en artillerikonstapel ankom till stället och förlossade den stackars soldaten från sin kinkiga belägenhet. Med afseende å målets beskaffenhet, remitterade poliskammaren detsamma till krigsrätt. I Thorsdags stodo inför polisens domhord tvenne, från länshäktet inställde bamnbusar, femtonårige ynglingarne Magnus Edvard Bengtsson och Nils Gustaf Olsson, tilltalade för tillgrepp af en roddbåt, tillhörig norske skepparen Jensen, som hos polisen anmält att samma farkost blifvit stulen från hans på revieret liggande fartyg. I Onsdags morse hade en af besättningen bemärkt tvenne pojkar roende uti en båt, liknande den stulna, hvadan jagt gjordes på dem, då de upphunnos och befunnos vara Bengtsson och Olsson, hvilka också innehade den saknade båten jemte en hop tågvirke, dertill egare ännu icke är känd. Rörande åtkomsten af båten och tågvirket, smorde pojkarne ihop följande historia: nämude dag på morgonen bade de på Barlastkajen traslat tvenne okände karlar, som anmodat dem ro båten jemte deruti besintligt tågvirke till Bläsan, hvarför pojkarne skulle erhålla drickspengar af karlarne, som sade sig vilja med dem sammanträffa der; men knappt hade gossarne kommit ut på elfven, förrän en norsk snipa anhöll och satte dem i land, hvarefter de af polisen affördes till häktet. Vid till pojkarne framställda frågor, rörande deras vistande dagen förut m. m., beträddes de emellertid med tvetalan, hvadan man har all anledning att antaga, det pojkarne stulit såväl båten som tågvirket, hvaribland befanns en större, alldeles ny lina. Målet anstår för tågvirkets upplysande i tidningarne, hvarunder pojkarne ha tillåtelse att vara på fri fot. Natten till den 1 dennes hade en af de husarer, som utgjorde patrullen i Masthugget, fått det infallet att vilja rida öfver jernkettingen, som spännes öfver nya vägen vid Stigbergsliden, ehuru han derifrån afråddes af kamraten och varnades af bomvaktaren. Men ingenting förmådde att återhålla den käcke kavalleristen, som i fullt carriere satte öfver kettingen, hvilket icke utföll bättre, än att hästen träffade densamma, så att länken sprang af, då häst och ryttare störtade till marken, dervid husaren blef liggande sanslös, och befanns så illa skadad, att han måste genast afföras till sjukhuset; hästen lär deremot icke ha erhållit någon betydligare skada. — .rä.tll LdL