rike och dess handelsintressen så väl belagna länder. Något sådant bar äfven, enligt hvad det från flera håll påstås, blifvit Österrike lofvadt af vestmakterna. Då man nu antager, att Ryssarne icke kunde vara riktigt säkra på att ej blifva anfallna af Österrikarne, så var det hög tid för dem att packa sig undan, om de ej ville äfventyra att se sitt återtåg afskuret af Österrikarne. Dessa kunna vara de militäriska skäl som bjuda Ryssarne retirera ur furstendömena. Hvad åter de politiska beträffar, så lönar det icke mycket mödan att räsonnera om dem, ty de kunna först i en framtid blifva uppdagade. Suppositionsvis skulle man dock kunna anse den afsigt ligga till grund för återtåget, att erbjuda Österrike ett svepskäl att komma ifrån sina förpligtelser emot Turkiet och vestmakterna. Men tänk om nu Ryssarne stanna vid Sereth och icke gå tillbaka öfver Pruth! Aro de icke i hemligt maskopi med Osterrikarne, tro vi dock icke att de våga detta. Om nu Ryssarne verkligen utrymma Donaufurstendömena, hvad skall då Österrike göra med sin stora arme, som sedan förra posten i tyska tidningarne växt till 400,000 man? Icke är det troligt att den hjelper Fransmännen och Engelsmännen att eröfra Krim och Sebastool. Hvad skola åter de allierade göra? Utan Österrikes samverkan torde ett företag emot Sebastopol med den styrka hvaröfver de disponera vara bra vågadt. En hastig kupp med en kombinerad landoch sjöstyrka kan möjligen försökas, men ovisst är, om den lyckas emot en så stark fästning. Nästan dagligen afgå imellertid förstärkningar till Turkiet från Frankrike och England. 6000 man nya engelska trupper under general Cathcart förmälas i Londonerbladen d. 30 osörtöfvadt skola afgå till Orienten. En preussisk provinstidning, som anses emottaga ingisvelser från högre ort, innehåller vinkar om att Preussen är beredt att försvara jemnvigten i Europa, äfven emot vestmakterna, i fall de vilja försvaga Rys-land! Marskalk St. Arnaud och lord Raglan hafva utfärdat en proklamation till befolkningen i Bulgarien. Det heter deri, att fransmännen och engelsmännen blott kommit för att försvara Turkiet, att de kontant betala allt hvad som reqvireras och att de soldater, som förgå sig emot invånarne, varda exemplariskt straffade, men det samma hafva de af landets invånare att förvänta, som visa fientlighet emot de allierade eller underhålla förbindelser med fienden. Beyen af Tunis håller på att sända första divisionen af sin kontingent till Turkiet. Ännu välkomnare blir en större penningesumma han ditskickat. Detta var den tribut, som han för flera år var skyldig sultanen. — Enligt Times har franska transportsartyget Pericles, som med 2 mill. fr. om bord var destineradt till Konstantinopel, stött tillsammans med en ångare och gått till botten med alla kontanterna. Till M. Chronicle telegraferas från Danzlg under den 27 Juli, att Hekla och Valorous beskjutit Bomarsund, utan att någotdera af fartygen dervid lidit någon skada eller förlust. —— ljoa ländar nå andra sidan RhÖÄ