Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1854, sida 1

Storkertigens Hof. (Öfversattning srån Franskan.) (Forts. fr. N:o 177.) Det var blott 4 mil ifrån gränsorten till hufvudstaden, men fortskaffningsmedel saknades. En enda diligence fanns uti Storhertigdömet, men den skulle först afgå 2 dagar sednare och för öfrigt rymdes deri ej mera än 6 personer. På stället fanns ingen annan resurs, man måste vänta; det var en ganska sorglig nödvändighet. Våra stackars artister sågo ej glada ut vid detta ledsamma uppehåll. Tålamodet var just icke den herrskande dygden hos dem, och det föll sig litet svårt att med mod möta sitt öde. Ensamme bland alla, visade sig förste älskaren och den unga sångerskan ingalunda upprörda öfver detta missöde. Voro de icke i Krusthal, såväl som annorstädes hos hvarandra och kun de de väl i sådant sällskap frukta lör ledsnaden? Ty vi få nämna att Dlia, jemte det att hon iakttog mycken tillbakadragenhet uti sitt uppförande, icke var känslolös för sin älskvärde kamrats jemna uppmärksamhet och ömma omsorger. Emellertid hade Balthazar, som var otåligare än de öfriga och ej så lätt blef modstulen, genomvandrat byn och återvände efter två timmars frånvaro till de sina, lik en verklig triumfator, på en lätt char, dragen af en kraftig mecklenburgsk häst. Olyckligtvis voro denna chars proportioner blott de af en trång kabriolett. — Jag reser ensam, sade Balthazar. Så snart jag kommer fram, begifver jag mig till Storhertigen, meddelar honom er belägenhet och tviflar icke alt han genast hitsander två eller tre af sina vagnar för att föra er till Carlstadt. Dessa tröstande ord emottogos med lifligt bifall. Kusken, som var en liten 14—15 års bondpojke, smällde med piskan, och den snälla bästen satte af i traf. Under vägen gjorde Balthazar sin följeslagare några frågor angående tillståndet i Hertigdömet, men erhöll intet enda tillsredsstallande svar; den unge bonden befanns vara särdeles okunnig om allt dit hörande. De 4 milen voro snart tillryggalagde och aftonen började nalkas, då Balthazar gjorde sitt intåg i Carlstadt. Gatorna vore nästan sagdt ödsliga, och butikerna tillslutna, ty i dessa lyck