Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1854, sida 1

nas söndring inom sig sjelfva, som något så dant kunnat blifva möjligt, men när det nå gon gång härigenom inträffat, att en störr borgerlig frihet, grunden för all civilisatior blifvit införd, så hafva främmande makter in tervenerat och återfört det gamla olyckstill ståndet. Vi få således icke dömma den Spanska nå tionen alltför hårdt. Skulden träffar den som tillskansat sig makten att råda och be falla öfver nationen, och som utöfvat denn makt så äreförgätet som Spaniens monarke och mäktige gjort det i alla tider. Den närvarande revolutionen är ursprungli gen en militärrevolution, till hvilken massat af folket slutit sig. Hvilken utgång denna re volution skall taga, huruvida militärchefern skola kunna hålla den inom konstitutionalite tens gränser, eller om de mera radikala ele menterna skola drifva den i republikansk rigt ning är ännu ovisst. För att emellertid er hålla en ledning för revolutionens bedöm mande, såväl till dess rättmätighet, som möj liga utgång och följder, anse vi det nödigt att kasta en kort historisk återblick på Spa niens sednaste öden. Knappt hade Ferdinand VlI, efter de Fran syska Bourbonernas restauration, genom Span ska folkets ofantliga uppoffringar och modig kamp mot Napoleon, återvunnit sin thron förrän han besvarade den af Spanska riksför samlingen, (Cortes) till honom ställda uppma ningen, att besvärja 1812 års konstitution med orden: härpå har jag alls icke tänkt. Detta var intet tomt ord, ty straxt härpå följ de Corteses upplösning, under förklaring at alla de lagar som denna representation utgif vit voro ogiltiga. De som gjorde invänninga blefvo häktade (66 till antalet) och många a dem utsatta för brottmålsprocesser, hvaraf någ ra slutade med afrättningar. Redan fyra må nader efter sittåterinträdande i väldet (i Juli 1814 återställde Ferdinand inqvisitionen, tortyrei och hemliga polisen, återinsatte jesuiterna deras rättigheter, införde en sträng censur ocl utfärdade förbud mot alla slag af föreningar Följden blef en ny stockning i den för kor tid uppblomstrade rörelsen, hvilket åter med förde en sådan finansnöd, att hvarken truppe eller ämbetsmän kunde erhålla sin aflöning Härtill kom att de Amerikanska koloniern lössleto sig från det svaga moderlandet. Följ den af allt detta blef naturligtvis partier, hvil ka här såsom annorstädes bestodo af hofvet handtlangare, jesuitligan m. m. å den ena och de s. k. liberala, den upplystare delei af medelklassen och det lägre folket samt äf ven af militären, å den andra sidan. De sed nare hade återställandet af 1812 års konstitu tion till beständigt ögonmärke, och bedrefvden hemliga agitationen så, att åren 1814— 1817 utgjorde en fortsatt kedja af misslyckad revolutioner, hvilka alla qväfdes med blodsut gjutelser. Men all den barbariska stränghet, hvarmet dessa det olyckliga folkets ansträngningar at återtaga sin kränkta rätt bestraffades, kund ej hindra nya rörelser. Den revolutionär sinnesstamningen utbredde sig i tysthet ocl antog slutligen 1820 en kraftigare karakter då öfverste Riego höjde upprorsfanan blanc — — A——