Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1854, sida 2

— rv hör RE ARR AAAA Bon vvvvÅ PRIMER 9 Dessa rop, upprepade med en slags yrande enthusiasm, spridde insurrektionen i alla stadens quarter. Redan kl. 7 på aftonen d. 17 uppfylde en ofantlig menniskomassa gatorna. Kl. 8 hade folket tagit prefekturen och der satt sig i besittning af en del vapen. Kl. 9 hade det bemäktigat sig inrikesministeriet, men snart öfvergifvit denna vigtiga punkt. Dittills saknade rörelsen plan och ledning, liksom om den öfverraskats af underrättelserna från Valladolid, liksom om den börjat sjelfmant och utan förberedelse; men det dröjde icke länge innan den handlade med mera ordning och regelmässighet. Efter kl. 10 samlades marr på stadshuset, der man skyndade sig utse en regeringsjunta för provinsen. General Evariste San-Miguel valdes till dess president. Detta val var förträffligt, emedan nämnde general är en hedersgubbe, som tillhör progressistiska partiet men högaktas och värderas lika af alla partier. Han emottog i början förtroendet, men afsade sig det straxt derefter, emedan han ansåg det öfverstiga sina år och sina krafter. Denna afsägelse störde något juntans verksamhet; efter en stunds tvekan tog den det partiet att skicka kommissarier till drottningen för att för henne uttrycka folkets önskningar. Drottningen emottog kommissarierna, men beviljade dem ingenting. General Cordova, som emottagit krigsportföljen, men ännu ej funnit några kolleger, åtog sig att delgifva juntans utskickade detta I. M:s beslut. Den första hettan hade imellertid efterhand lagt sig. Folkmassan hade skingrats och det återstod endast några hopar, som voro församlade på Piaza Mayor och som visade Sig beslutne att hålla ut natten öfver för att kunna börja på nytt igen följande dagen med förnyade krafter och mera sammanhållning. Ånförarne för dessa skaror uppmuntrades genom rykten som spridt sig på aftonen att Barcelona uttalat sig och att hela Catalonien följt denna stora stads exempel. General Cordova ansåg sig böra förskingra denna återstod af insurgenter och begaf sig till platsen med de trupper, öfver hvilka han kunde förfoga, och befalte dem att ge fyr, hvilket verkstäldes. KI. 3 på morgonen ad. 18) — skrifva korrespondenterna — VOTO insurgenterna förskingrade; ingenting återstod mera af aftonens uppresning, ingenting mera än liken af ett litet antal olyckliga som träffats af soldaternas kulor. Trupperna hade gjort sin skyldighet; man hade dock märkt, att de handlat med slapphet. Kl. 6 på morgonen hade Cordova återstält drottningen den fullmakt hon anförtrott honom. Förblisvande krigsminister asböjde han hedern att bilda det nya kabinettet. Då beslutade sig drottningen för en af moderata-liberala och progressister sammansatt minister. Aftonen d. 17 har betecknats af flera bedrösliga oordningar. Sex hoteller ha blifvit stormade, sköslade och brände af pöbeln. Dessa hoteller voro bebodda af ministrarne SanLuis, Domenech och Collantes, civilguvernören grefve OQuinto, grefve Vista-Hermosa, nyssutnämnd generallöjtnant, som utmärkt sig i affåren vid Vicalvaco emot O Donnel och som med general Blaser kommenderar de emot insurgenterna utsända trupperna, och bankiren Salamanca. Denne sistnämnde har, bland andra dyrbara saker, äfven förlorat en präktig tafvelsamling. eI det ögonblick jag slutar mitt bref — skrifver en korrespondent — är staden lugn. Den nya ministeren har gjort bekant sitt program. Den lofvar en snar riksdag. Den försöker hålla styrelsens tyglar. Skall den lyckas? Ingenting är mindre säkert; ty ingen känner noga hemligheten af den situation som begynnar. Enkedrottningen och hennes familj äro i kungliga slottet. Vi kunna icke afhålla oss ifrån den reslexionen, att det företer sig en högst märklig likhet emellan Februarirevolutionen i Paris och den nuvarande rörelsen i Madrid. Då som nu försöktes förgäfves flera ministerkombinationer. De komma alla för sent. Då var folket, såsom det syntes, redan lugnadt, när den olyckliga salvan utanför Guizots hotell gaf en förfärlig näring åt den nära slocknade lågan. Nu hade ju, enligt korrespondenserna i J. des Dbats, äfven folket lugnat sig och det var blott några mindre hopar, på hvilka general Cordova lät militären skjuta. Bara icke salvorna på Plaza-Mayor i Madrid hafva samma följder, som salvan utanför Guixots hotell i Paris i Februari 1848! Händelserna i Madrid d. 19 äro endast bekanta genom några ytterst knapphändiga telegrafdepescher, hvilka förmäla, att folket stormade det kungliga palatset, i ändamål, såsom det för modades, att få utöfva sin hämnd på den der gömda enkedrottningen. Siecle berättar, att underrättelsen om upprocninoan I Catalanian kammift r-ånHUHHAn 11