el den icke så synnerligen välkända veckotidningen Söndagsbladet i Stockholm förekommer en uppsats, som är rätt betecknande för ställningar och förhållanden. Det bör nämnas, att detta blad, ifrån att hafva varit det, som på det skamligaste sätt öfverföll icke blott regeringen, utan hofvet och äfven dess högsta personligheter, allt under s. k. liberal flagg, på sednare tider, till följd af någon outredd naturkraft, sadlat om och blifvit en af de mest nitiske försvararne för det närvarande systemet, på samma gång som den på allt sätt sökt nedsmutsa de män, som äro samma system misshaglige. Sålunda har Söndagsbladet med ifver försvarat neutralitetspolitiken, ända till dess det nu i sitt sista nummer börjat tala ur en mycket krigisk ton, under erkännande naturligtvis af neutralitetspolitikens djupa vishet. Den uppsats, hvari S. B. utför denna manöver, är skrifven med talang och en ypperlig hållning, så att man knappast kunnat få läsa något bättre i en halfofficiel utländsk tidning. Såsom sådan utgör den ock en slående kontrast till de klumpiga uppsatser man då och då har tillfälle att läsa i Post-Tidn., hvadan det synes oss, att regeringen i S.-B:s artikelförfattare skulle erhålla en mycket skickligare sakförare än i P.-T:s. Uppsatsens egentliga betydelse synes oss ligga deri, att den utgör ännu ett tecken derpå, att vederbörande hålla på att -ge neutraliteten f—n. me JE