Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1854, sida 2

Iarikes N yneter. Götheborg. Götha Hofrätt har stadfåstat härvarande Poliskammares utslag i det Olof Anderssonska målet. Ilofrattens utslag har följande lydelse: Kongl. Maj:zts och Rikets Götha Hofrätts utslag på de besvär ummermannen Olof Andersson från Dotorp eller Kampetorp anlört derofver, att sedan Polisfiskalen, v. häradsh. H. Hansson, efter ongifvelse af poliskonstapeln N:o 23 A. Ljungqvist, hos Poliskammaren i Götbeborg tilltalat klaganden, för det han skall, den 17 September nåstlidet år, å en gata i nämnde stad varit af starka drycker öfverlastad samt derunder tilldelat Ljungqvist, som sökt att afföra klaganden till ett närbeläget polisvaktkontor, flera slag och skuflningar; så har Poliskammaren, genom utslag den 7 November samma år sig utlåtit: att alldenstund lagligen styrkt blifvit, att klaganden den 17 nästförutgångne September, straxt på eftermiddagen, varit drucken samt då han, som i sådant tillstånd anträffats å Torggatan i sagde stad och icke åtlydt poliskonstapeln Ljungqvists tillsägelse, att under sin rusighet ej visa sig ue, blifvit af Ljungqvist anhällen för att till poliskammaren aslöras, satt sig till motvärn och derunder skulfat Ljungqviet; fördenskull och i sörmågo af Kongl. Förorduingen den 16 November 1841 samt 18 kapitlet 9 S Missgerningsbalken, enligt dess lydelse i Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, dömde Poliskammaren klaganden att böta för fylleri 3 rär 16 sk. och för våldå polisbetjening under tjensteutöfning 66 rdr 32 sk. bko, ellor vid bristaude tillgång till böterna, tillsammans 70 rdr bko, i stället undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, i vederbörligt häkte; hvarförutan klaganden furpligtades, att för inställelse ersätta vittnena, etc.; uti hvilket utslag klaganden, med företeende af bevis om bristande tillgång till gäldande af böterna, sökt ändring; deröfver poli-siskalen, v. häradsh. Hansson blifvit hörd och sig förklarat. Gifvet, Jönköping den 23 Juni 1854. Kongl. Hofråtten, som tagit i öfvervågande hvad handlingarne innehålla, finner klaganden icke hafva anfort skal, ledande till ändring i Poliskammarens utslag. Det torde tillåtas oss draga i tvifvelsmål, att Kongl. Hofratten verkligen tagit handlingarne i öfvervägande, då den kunnat fälla en sådan dom, ja än mer, vi taga oss t.o.m. friheten betvilla att Höglosliga Hofrätten tagit Svenska lagen i behörigt öfvervägande. Först och främst upplysa nemligen handlingarne, att endast ett ojälvigt vittne, en sotargesäll, sett Olof Andersson ge Poliskonstapeln en knuff, under det en mängd andra vittnen med förundran åsett Olof Anderssons kallblodighet, i det han endast gjorde ett passivt motstånd, ända intill dess han slet lös, hvilket skedde utan allt våld. Vidare kommer Svenska lagen på de åberopade ställena och säger, att det skall vara Öfverfallande mid hugg och slag, som skall strallas på det sätt, som Poliskammaren beslutat och Kongl. Hosrätten stadsastat, och icke hvarken en eller