flera skussningar, alldraminst under sjelssörsvar. Ytterligare förbjuda gällande föreskrifter Poliskammaren att sjelf afdömma sådana mål. Slutligen kommer den förargliga Missgerningsbalken 20 Cap. 7 och stadgar sästningsstrass för den som tager annan med våld utur egit eller annors hus, och förer bort mot hans vilja i fängelse eller annan ort, hvilket är hvad polisbetjeningen här gjorde med Olof Andersson. Allt detta har af i de till Hofrätten ingifna besvärshandlingar blifvit klarligen utredt, men då Hofrätten detta oaktadt ej funnit skäl anförda, ledande till ändring i Poliskammarens utslag, så synes det, såsom sagdt är, att Hofrätten icke behagat taga i öfvervägande hvarken hvad handlingarne innehållit, eller hvad Svenska lagen föreskrifvit. — Emellertid har härvarande Rådhusrätt, i samma mål, dömt Olof Anderssons vederpart, Poliskommissarien Wickstrand till straff, ehuru visserligen ej såsom lagen tydligen föreskrifver, till ett års fästning, utan blott till förlusten af 3 mån. lön. Är det icke uppbyggligt, att se tvenne domstolar, som göra anspråk på någon aktning, fälla så motsatta domar, att den ena dömer ena parten till 28 dygns vatten och bröd, och den andra domstolen i dömer kontraparten i samma mål till betydliga böter, som dock lagligen bort vara ett långt högre straff? I fall Olof Andersson ännu lefvat, så hade han säkert icke blott öfverklagat Hofrättens dom, utan ock hos Justitie-kanslern anhållit, det Kongl. Hofrätten måtte taga handlingar och Svensk lag en liten smula bättre i öfvervagande till en annan gång. Man skulle åtminstone hafva försökt om det ej varit möjligt för en fattig Svensk man, att erhålla rättvisa emot en despotisk, lagkränkande myndighet, eller om det verkligen äger grund hvad vi nyligen hörde en främling, som vistats några år i Sverge, förklara, att rättvisan här icke skyddar den förorättade, hvarföre denne sromling belldre underkastade sig alla oförrätter än han anlitade Svenska lagens hjelp. Vi hafva mer än en gång bestridt sådana påståenden och försäkrat, att vår lagskipning väl vore långsam, men dock både föga kostsam och samvetsgrann. Kongl. Götha Hofrätt har tagit oss något ur denna villsarelse. Vi beklaga endast att vi ej känna de ledamöters namn, som sutit på den division, der det Olof Anderssonska målet blifvit afdömdt, emedan de synas oss förtjenta af att offentligen nämnas. Emellertid kunna de ju alltid hafva denna artighet till godo. Enligt Blekingsposten äro medelst generalorder den 15 innev. månad kaptenlöjtnanten J. L. Windahl samt sekundlöjtnanterne W. Eneqvist, G. B. Helleday, F. A. Facks och C. J. Borgenstjerna, hvilka för narvarande tjenstgöora vid GÖtheborgs, men tillhöra Carlskrona station, med denna månads ingång placerade på den förstnämnda. Hos Bildhuggaren Bylander härstädes har i dessa dagar ett grafmonument af hvit mar. mor, bestämdt för Onsala kyrkogård, blifvit fulländadt. Monumentet synes vara väl arbetadt, i en ren, enkel stil, med ganska vackra ornamenter. Rörande passerandet af de engelska och fransyska fartygen med landstigningstrupperna erfar man från Köpenhamn, den 22, att den engelska ångaren ,Sfinx kl. 10 f. m. denna dag anländt till Köpenhamn med 170 man fransyska trupper ombord. Ett annat transportskepp, likaledes med trupper ombord, låg till ankars på Helsingörs redd. Dessa skepp hade dagen förut lemnat de osriga transportskeppen, hvaribland 2 tredäckare, hvilka alla tagit vägen till stora Bält. — Genom telegrafdepesch från Nyborg den 22, kl. 1; middagen erfar man, att dessa sednare, hvilka här upptagas till 4 linieskepp och 2 ångare, hvaribiand Bulldogg, passerat stora Bält sydvart. l Aftonbladet för i Lördags, anlandt med .Thunberg meddelas följande narmare noti.ser rörande de förenade slottornas ankomst till Åland. ,Det synes som skulle en större fransk-engelsk eskader nu vara i begrepp att börja operationer mot Åland. Vi ha erhållit följande telegrafunderrättelser från skärgården: 1:o Den 21 Juli. I eftermiddag syntes till sjös utanför Såderarms båk 2 ånefregatter och