Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1854, sida 1

en stark mokts bildande i norden. Eller — vi upprepa det ännu en gång — tror verkl gen Svenska Tidn., att Ryssand, af tacksam het för vår neutralitet, afhåller sig från att an gripa Sverge, så snart det finner tiden till e Sadan handling vara inne? Detta röjer, me I förlof, något litet politisk menlö-het. Rysslan hade ganska säkert längesedan vändt sig emo oss och försökt passera det frusna hafvet, der jest det ansett Sverge tillräckligt sjuktt, fö alt våga en sådan kupp, samt derest det e till en början velat försäkra sig om de rikar turkiska länderna. Men till trots af Ryssland bemödanden, att genom understödjande af re aktionen inom vårt land återhålla vår utveck ling till nationell enighet och kraft, har de dock ej lyckats bringa oss till samma punk Som Polen, då detta land var moget för det Stora delningen. Hade Sverge icke ägt der underbart goda lifskraft som det äger, då icke jens de sordersfliga ståndssörhållanderna förmått bringa oss på fall, så hade Ryssland säker! icke försmått att dela äfven det ringa arf, som vårt fattiga land kunnat lemna. Nar detta ät så tydligt numera, att ett barn kan fatta det så undras med skäl huru man kan anse kri get, i della afseende, mera vådligt än neutraliteten. Men det är en annan fara härvid, som man ej bör fördölja för sig. Det är faran af att börja ett krig under den styrelse vi för när. varande äga. Ett krig fordrar stora egenskaper hos styrelsen: det fordrar den administrations-förmåga, som kan göra sig äfven små tillgångar till godo, genom ej blott hushållsaktighet, utan hvad mera är, klok beräkning, kombinationsförmåga, nogrann uppsigt m. m, det fordrar fältherretalanger, ej blott att leda ett lustläger eller en exercis, utan att föra en krigshär mot verkliga fiender, att uppgöra kloka och djerfva planer och utföra dem med skarpsinnighet, kallblodighet, lugn besinning och orubbligt mod, med tillika full kännedom om krigskonstens närvarande ståndpunkt; det fordrar urskiljning, att genast upptäcka den sanna förmågan och använda den — det är härigenom stora fältherrar bildat omkring sig store mån — kriget fordrar med ett ord stora moraliska egenskaper icke blott hos krigaren i ledet — och i deta fall hafva vi ingen anledning till fruktan — utan hos befälhafvaren, och hos honom i första rummet. Sardeles är detta nödvändigt med den svenska armten, der nästan hvarje min ken blifva en hjelte, om han står under ett b sal, till hvilket han har fullt förtroende. Men han skänker ej detta förtroende blindt; han har ett skarpt öga, att se hvad den som kommenderar honom går för. Månne vår styrelse äger dessa egenskaper? Tyvärr måste man hartill svara ett asgjordt: NS — Ueri ligger vådan. Svenska Tidn. må ej förebrå oss, att vi med dessa ord vilja väcka misstroende onödigtvis. Liksom Sv. Tidn. anser sin talan att förorda freden öppen till dess kriget är förklaradt, så anse vi talan om det blifvande befälet vara öppen till dess det blifvit utnämndt. Dessutom är detta tal om spridande af misstroende — såvitskt. Det fanns ingen oppositionspress, som spridde misstroende under Gustaf —ö—U—ä— EFF—