Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1854, sida 2

HAaTilkes Nyheter. Götheborg. A.B. för i Fredags yttrar, med anledning al hr Skogmans utnämning: Posttidningen meddelade i går afton osficiel underrättelse derom, att H. M. Konungen behagat tilldela presidenten m. m. Skog man friherrlig värdighet. Det var en tid då man hyste den förhoppningen, att konung Oscars regering aldrig skulle komma att använda det kungliga prerogativet att Åupphöja personer till adlig, friherrlig och greflig värdighet; statsrådet Sandströmers adlande ansågs såsom ett för ett enstaka fall och för ett bestämdt ändamål gjordt undantag från denna regel. Tiderna ha sedan dess mycket förändrats och personerna ännu mera. Till följe af det system, som på sednaste tiden gjort sig gällande på samhällets höjder, har man länge haft anledning att antaga, att äfven den nyss omtalade grundsatsen, liksom så många andra, skulle vara öfvergifven, och det har derföre endast väckt föaundran, att man icke redan för längesedan sett hofvets gladjesester celebrerade genom talrika friherreoch grefvepromotioner, hvilka äfven flera gånger af ryktet betecknats såsom tillämnade. Nu synes emellertid tiden vara kommen, då alla betänkligheter i detta hänseende bortsallit och vi torde snart kunna vänta nya gresvar och friherrar i massa. I sådant fall är det en ganska klok taktik att bryta isen genom en enstaka utnämning sådan som den nu skedda, der det gäller en gammal i så hög grad förtjent embetsman, hvilken på detta sätt skulle vid sit femtioåriga embetsjubilgum erhålla ett vedermäle af kunglig nåd. I vår tid och med de tänkesätt som inom vårt land alltmera gjort sig gällande, ligger det dock någonting för embetsmannaklasser nedslående deri, att det för en både så hög! ställd och så allmänt värderad embetsman skul le innebära någon verklig upphöjelse att få ti teln af friherre, ty den sjeltskrifna representa tionsrätten eger han redan såsom adelsman ehuru han icke gör bruk deraf utan i likhe med de flesta andra mera insigtsfulla representanter på riddarhuset lemnat fältet öppet å de orerande medelmåttor som nu bemäktiga! sig debatten på riddarhuset. För hr Skogman som nästan kan sägas vara den ende öfver lefvande från den tid, då Sverige egde så mån. ga utmärkta administrativa embetsmannaförmå. gor, af det enda skäl att man då hvarken ansåg under sin värdighet eller fruktade att upp: